PROPAGANDA Att sossarna i denna valrörelse siktar på att ta tillbaka de tappade röster som svenskarna valde att lägga på Alliansen istället är naturligtvis en självklarhet. Men man gör det inte genom att adressera sitt politiska budskap till enbart svenskar. Nu är det till invandrana man ställer sitt hopp, och propagandan riktad mot den gruppen tar sig alltmer groteska proportioner. Vi har tidigare kunnat läsa om en ”demokratimånad” som inte är något annat än sossepropaganda, ”röstskolor” i Vivalla där deltagarna sedan promenerar till vallokalerna efter ”lektionen” och flera andra liknande jippon riktade mot invandrarbefolkningen.
I Upplands Väsby utanför Stockholm är man nu ute på jakt efter den invandrade valboskapen. Här är det fagra löften om generösare invandringsregler, löften om utökad anhöriginvandring och löften om ett ännu mer generöst bidragssystem som skall locka invandrarväljare att lägga sin röst på sossarna. Att man sedan kanske inte har ens den minsta aning om vad de andra partierna har för politik är oviktigt, sosselöftena låter som musik i öronen på de som har allt att vinna på att lägga sin röst där.
Enlig Bo Krogvig, Socialdemokraternas valgeneral, fokuserar partiet nu på att mobilisera väljargrupper med lågt valdeltagande (invandrare). Partiet har som mål att prata med en miljon väljare genom dörrknackning och telefon fram till valet. En månad före valdagen hade 300000 klarats av.
Gruppen barnfamiljer där en eller båda föräldrarna är födda utanför EU röstar i ganska liten utsträckning, 50–60 procent. Vi vet på förhand att får vi dem att rösta så röstar sju av tio på de rödgröna, så det är smart att knacka dörr där, säger Krogvig.
Men i de egna leden tycker man inte denna valstrategi är något att direkt hurra för. Socialdemokratiska debattörer menar att många väljare redan anser att loppet är kört och uppgivenheten verkar sprida sig. Ursula Berge, samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR, tror att mediedebatten just nu är väldigt skadlig för de rödgröna.
De här skriverierna blir självuppfyllande. När Mona Sahlins ansikte är på löpsedlarna varje dag och det står kaos och kris uppfattas det som mer kris än det egentligen är. Jag tror att väljarna i allmänhet ger upp lite.
Problemet är i grunden att väljarna inte upplever att Socialdemokraterna har en egen fråga, utan de blir hela tiden reaktiva. Regeringen föreslår något och så är de för eller mot, men jag tror att folk vill höra alternativ.
Göran Greider, chefredaktör på socialdemokratiska DalaDemokraten (ser inte han ut precis som en obäddad säng, förresten?), gör en liknande analys. De rödgröna skulle tydligare ha markerat skillnaden gentemot alliansen i valmanifestet, menar han.
Valplattformen är lite för mjäkig om man ska mobilisera. Det har en väldigt negativ effekt på mobiliseringen. Jag träffar många valarbetare som är ganska missmodiga.
Det går alltså trögt för sosseriet för närvarande, en mycket glädjande nyhet. Tänk på att en röst på sossarna också är en röst på kommunisterna i Vänsterpartiet, och ett steg närmare Lars Ohly som utrikesminister…
Gustaf Janson
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
