ARBETSSKYGG En artikel i Aftonbladet refererar idag till en undersökning som P3 Nyheter har gjort och där man hävdar att kvinnor som bär någon muslimsk huvudbonad har flera gånger sämre chans att få jobb än om man inte gör det. Naturligtvis är det diskriminieringskortet som för femtioelfte gången skall spelas ut, men frågan har också fler bottnar än så. Med tanke på hur arbetslöshetssiffrorna ser ut i de kretsar där denna huvudbonad förekommer kan man undra vad som är prioriterat, arbete och egen försörjning eller ett bidragsliv med hijab?
Under en del av mitt brokiga yrkesliv arbetade jag som handläggare på Arbetsförmedlingen. Kombinationen av att vara ett serviceföretag samtidigt som man skulle agera övervakande myndighet var dock något som inte passade mig så sejouren blev tämligen kort, bara några år. En sak som jag i alla fall lärde mig var att det fanns människor som satte i system att på det ena eller andra sättet göra sig oanställningsbara när de kallades till intervju eller ombads skicka in sitt CV.
Motivet var naturligtvis att man inte ville jobba, och genom att sätta upp hinder för anställning blev man heller inte anställd. Om detta bedömdes tillräckligt allvarligt kunde man mista sin arbetslöshetsersättning alternativt försörjningsstöd (socialbidrag). Så om en muslimsk kvinna väljer att av religiösa skäl bära en huvudbonad som gör att hon har extra svårt att få anställning, sätter hon medvetet upp hinder för anställning då?
Eller skall den ack så missbrukade religionsfriheten innebära att du som exempelvis muslim skall få ägna dig åt precis vilken religiös yttring som helst och ändå kunna påräkna att du naturligtvis skall ha en anställning? I Turkiet är det strikt förbjudet för kvinnor att bära några som helst religiöst betingade huvudbonader om du arbetar inom statlig eller kommunal verksamhet. Samma sak gäller statliga skolor, inga hijabs, burqas eller niqabs där. Och vi talar om ett land där enligt uppgift 99.8 procent av befolkningen är muslimer…
Men i Sverige skall det absolut inte kunna resas upp sådana krav, för då är det diskriminering och kränkning och Katri Linna från DO står bums där som en löddrig häst med stämningar och skadeståndskrav i högsta hugg. Innebär inte religionsfrihet också frihet att slippa religiösa attribut? Om så är fallet, varför börjar man yla om diskriminering om en arbetsgivare, med åberopande av sin religionsfrihet,ser det omöjliga i att anställa en hijabklädd kvinna?
Frågan man alltså måste ställa sig är vad den arbetslösa musliman anser vara viktigast. Är det ett arbete och egen försörjning eller är det den muslimska identiteten där bärandet av huvudbonad, som för övrigt inte ens har ett explicit stöd i Koranen, övertrumfar kravet på att vara till HELA arbetsmarknadens förfogande? Om det sistnämnda gäller så reser man självmant upp hinder för anställning och skall enligt exemplet ovan omedelbart fråntas all rätt till vidare pekuniärt stöd från samhället.
I praktiken är det alltså på det viset att i dagens Sverige så kan vissa uppbära livstids bidragsförsörjning genom att åberopa arbetsbefrielse av religiösa skäl. Undersökningen som P3 Nyheter gjort visar ju med all önskvärd tydlighet att det är så. Huckle på, inget arbete, huckle av, arbete. Men det är ju lättare att beskylla svenskarna för rasism och diskriminering än att försöka motivera en hijabklädd muslima att kasta det religiösa oket och skaffa sig ett arbete…
Gustaf Janson
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
