INSÄNDARE Vi som är förtjusta i Sverige och som värdesätter känslan av tillhörighet och identitet ser med förundran och oro över hur denna gemenskap och värdegrund undermineras av en huvudlös invandringspolitik utan några tecken på hållbarhet. Vi märker förändringarna omkring oss, och vi hör gång på gång att det är till det bättre. Men något låter falskt i lovsången om det mångkulturella.
Vad är fel med den svenska kulturen, eftersom sjuklövern är fast besluten att ersätta det med något man kallar multikultur? Vilket land har de som förebild för detta mångkulturella experiment? Sveriges gränser har öppnats, utan krav på de nyanlända. Vi får hundratusentals nya invånare från olika kulturer, många av dem främmande för vår egna normer och värderingar.
En sanslös rekordinvandring säkerställer att de svenska kulturella värderingar och normer undgår många av de nyankommna, då de ofta hamnar i någon av alla våra ghettoliknande förorter. De muslimska enklaverna breder ut sig vilket skapar intolerans och en allt större grogrund för missnöje.
Visst hör jag sångkören som är så upprörd och hävdar att Sverige alltid har varit mångkulturellt, och att denna nya kulturinvasion därför inte utgör något nytt eller något hot. Ja, kulturella rörelser över gränserna har alltid funnits, men det finns en skillnad mellan en gradvis och naturlig kulturell utveckling, och en snabb politiskt driven kulturrevolution.
Det finns politiker som försöker bevisa att svensk kultur är inget att ha, eller aldrig har existerat – och därför spelar det ingen roll att främmande kulturer ackumuleras i Sverige för att simsalabim bilda en ny kulturell form. Jag fnyser åt denna utvecklingen och åt detta påstående.
Jag är född och uppvuxen i svensk kultur, seder, normer och värderingar sedan 1960-talet så kom inte hit och tala om att min kultur inte existerar.
Svensk kultur och värdegrund är summan av gemensam mark, historia, traditioner, språk, festivaler, religiös bakgrund, kärnvärden, kulturarv, lagstiftning, valuta, flagga, lagidrott som fotboll, uppväxt, föreningar, hobbies, TV-och radioprogram, försvar, nationalsången, skola och utbildning, arbetsplatser, kungahuset och tusen andra små och stora saker som utgör en kulturell gemenskap. Den svenska kulturen i all dess mångfald gör oss alla stolta, eller? Och det leder oss tillbaka till utgångspunkten. Vad är det som inte är tillräckligt bra?
Jag vet att jag aldrig kommer att få ett meningsfull svar. Den svenska kulturen blir alltmer marginaliserad, och så småningom ett utestängande till det förflutna och det som en gång var.
Jag tror inte på mångkulturen. Det är en dröm från Disneyland. Idioti på lång sikt, och jag är övertygad att det kan komma att splittra vårt land isär. Det homogena och dess sammanhängande kraft förtvinas efter varje år som rekordinvandringen fortsätter.
Vinnarna på fortsatt rekordinvandring, vilka är det?
De etablerade politiska partierna är ju de som skapat och underhållit myten och utopin om det problemlösa mångkulturella svenska samhället. Vad har de för avsikt? Kan det vara så att makteliten skapat en maktfullkomlig, ostyrbar organism av institutioner som har ett huvudmål; att stanna i maktposition för generationer? Som ser fördelar med ett splittrat Sverige, där ingen fråga riskerar att bli tillräcklig viktig, ingen grupp tillräckligt stor så att ett nytt parti kan göra entré på den politiska scenen och kan rubba maktbalansen.
Det är mot detta scenario vi slåss, valet 2010. Ett bevarande av Sverige, men med en utveckling som sker gradvis. Annars riskerar vi ett cementerat och odemokratiskt betongfundament till maktelit, och ett Sverige som är splittrat och uppgivet.
Peter
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
