ISLAM Från 600-talet och framåt pågick den öppna islamska slavhandeln av afrikaner till muslimska länder ända fram till slutet av 1900-talet. Slavhandeln fortgår även idag, om än mer dolt. Sudan har aldrig gjort sig kvitt sin interna slavhandel, Sudan är företrädesvis muslimskt. Tidiane N’diaye, antropolog från Senegal kräver nu att tystnaden bryts angående detta. Han har skrivit boken ”Veiled Genocide” (beslöjat folkmord) där han beskriver hur slavhandeln från Afrika pågick under 1300 år medan slavhandeln till Amerika pågick i 400 år. Man beräknar att minst 17 miljoner afrikaner försvann i slaveri till den muslimska världen.
Araberna hade för vana att masskastrera afrikanerna så att de inte kunde utgöra något hot mot det förhärskande patriarkatet i muslimska länder och självklart inte heller kunde bilda familjer. Slavarna gick till fots till utskeppningshamnarna som låg långt bort. Många dog redan när slavjägarna kom och i striderna som då uppstod, andra dog under de strapatsrika vandringarna. Väl framme vid slavmarknaden kastrerades de överlevande männen. Endast en av fem fångade slavar överlevde för att sedan arbeta i gruvor, i jordbruk eller som väktare i harem. I början av 1900-talet fanns det fortfarande kvar många eunucker i den muslimska världen.
Tidiane N’diaye påpekar att det inte finns någon afrikansk diaspora i den muslimska världen, som det gör i både Syd- och Nord-Amerika, eftersom slavarna var kastrerade och aldrig kunde bilda familjer i den muslimska världen. Han anser att araber och nordafrikaner är rasister och ser ner på svarta och därför inte ville ha några svarta kolonier i sina länder.
Koranen uppmuntrar till slaveri av icke-muslimer och slavhandeln skedde i allahs namn. Medan slaveri Europa och Amerika förkastades av den upplysta delen av befolkningarna som omänskligt har inga intellektuella i den islamska världen tagit avstånd från slaveriet eller försvarat svarta afrikaners rättigheter.
P.g.a. gemensamma intressen har Afrikas länder och den muslimska världen ingen lust att uppväcka gamla tråkiga minnen som slavhandeln, utan föredrar att kasta all skuld på de som har erkänt sin medverkan i slavhandeln, d.v.s. Västvärlden.
I en ögonblicksbild från en slavmarknad i Djibouti på Afrikas Horn år 1956, alltså för endast 55 år sedan, beskriver John Laffin i Dick Harrisons bok ”Slaveri” följande:
Män, kvinnor och barn fördes ut ur magasinet och leddes en och en fram över en upphöjd plattform på det att alla slavhandlare lätt skulle kunna se dem. Handelsmännen hade för vana att vidröra slavarnas käkar med en pinne, varvid mannen öppnade munnen och visade tänderna. Ett annat stick med pinnen gjorde att slaven höjde armen och spände musklerna. Unga kvinnor tvingades visa upp bröst och rumpor. Det utbröt en dispyt om huruvida en högväxt, ebenholtsfärgad kvinna var oskuld, och under det timslånga grälet tvingades hon sitta på huk medan en av de mest prominenta köparna undersökte henne med fingrarna. Hon var förskräckt; hennes darrningar var uppenbara på femtio yards avstånd. Det hände att barn såldes i klump. Att de inte grät beror främst, misstänker jag, på att de inte hade några tårar kvar att gråta med, men de höll hårt om varandra och såg sig ständigt omkring som om de sökte efter någon som kunde undsätta dem. Pojkar i tio-tolvårsåldern blev undersökta i anus, ty homosexuella köpare är beskäftiga när det gäller risken för sjukdomar.
Källor:
Vlad Tepes
Dick Harrison: Slaveri – en världshistoria om ofrihet
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
