INSÄNDARE Bibeln lär i ett av de 10 budorden och så som det står skrivet i 2 Mos. 20:16, Matt. 19:18, Mark. 10:19 och i Luk. 18:20 att "Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.", d v s att inte ljuga om eller för sin nästa.
Buddhismen undervisar i sin ”ädla åttafaldiga väg” att bruket av ”rätt inställning, rätt synpunkt, rätt tanke och rätt beslut”, där detta betyder att människan kan uppnå Nirvana endast genom rättrådighet, ärlighet och social medvetenhet och handling.
Enligt islam är lögn en synd (haram). Muslimska lärda lär att muslimer i allmänhet bör vara sanningsenlig mot varandra. Observera, mot andra muslimer, såvida inte syftet med att ljuga är att ”släta över skillnaderna.” Det finns två former för att ljuga inför icke-muslimer – taqiyya och kitman.
Taqiyya betyder försiktighet, rädsla eller förklädnad. Under taqiyya är det tillåtet att ljuga tills takbjälkarna böjs. Al Ghazzali (1059-1111) som var en av de mest framstående teologer inom islam, har sammanfattat befallningarna om taqiyya så här: "Vetande detta, att ljuga i sig inte är fel. Om en lögn är det enda sättet för ett bra resultat, då är det tillåtet. Därför måste vi ljuga om sanningen leder till ett oacceptabelt resultat".
Det goda resultatet är ett lokalt islamiskt herravälde och på sikt, ett världsherravälde. Ett oacceptabelt resultat skulle vara att islams fiender skulle komma att bli varse om detta. På sin väg mot världsherravälde är allt tillåtet för muslimer för att nå seger över sin motståndare. De tillåts att bedra, ljuga, ingå falska kontrakt, bryta sitt ord och vid behov – döda utan samvetsbetänkligheter. Ett viktigt instrument i det eviga islamiska jihad har alltid varit att lura fiender till islam (enligt Koranen och Muhammed: judar, kristna och andra ”otrogna”) genom att dölja avsikterna med islam och att presentera sig som en fredsälskande och tolerant religion som inte vill skada någon. Låter det bekant? Principen om bedrägeri är lika gammal som islam och förståelsen av den har uppenbarligen inte ännu nått in i de styrande församlingarna i Sverige och inte heller till tidningsredaktioner och journalister. Där vill ju ingen tro det som inte kan vara sant. Ayatollah Khomeini tillkännagav följande i ett tal från år 2004 till sina bröder i tron: ”Svek, undanflykter, sammansvärjningar, bedrägeri, stöld och mord är ingenting annat än medel för Allahs verksamhet!” Jämför denna princip med de principer som samhällen i västvärlden bygger på och fråga Er varför situationen i MENA-länder är så diametralt annorlunda vid jämförelse med länder i väst.
I Sura 3:54 finner muslimerna också gudomlig tillåtelse för bedrägeriets konst. Där står skrivet: "Och de (otrogna) smidde ränker och planerade ett stort bedrägeri, och även Allah planerade, och Allah är den bäste bedragaren." Här är islam oöverträffad bland de övriga världsreligionerna. Muslimernas gud är den enda gud som är hyllad som en bedragare, lögnare och skurk.
Taqiyya genomsyrar nästan alla verksamheter och kontakter mellan muslimer och otrogna. Vid behov tillåter den dämpandet av praktiskt taget alla religiösa krav, inklusive ett totalt förnekande av tron när man fruktar för hot eller tvång, både i ett icke-muslimskt samhälle och i ett muslimskt.
Kitman är närbesläktad med taqiyya, men snarare än ett regelrätt döljande, består den i att berätta bara en del av sanningen med ”mentalt förbehåll” som motiverar utelämnandet av resten, vilket innebär modifieringar, halvsanningar m m, d v s allt utom en ren lögn. Ett exempel på kitman är när en muslim hävdar att jihad egentligen betyder ”en andlig kamp” men misslyckas med att tillägga att denna definition är en ny uppfinning inom islam (lite mer än hundra år gammal) och på så sätt vilseleder genom att hålla tillbaka den sanna våldsamma betydelsen av jihad.
Lögnerna är alltså tillåtna under vissa omständigheter och kan användas när det gäller att vilseleda och förvirra fienden (icke-muslimer) så att de inte anar oråd, att gynna islams utbredning, när det gäller att undvika skada för en muslims välbefinnande och sannolikt också för andra muslimer, hot mot religionen eller när muslimen befinner sig i ett underläge. Alltså, bland annat att ljuga om Koranens innehåll. Mer om taqiyya finns i denna länk och om taqiyya och kitman i denna länk.
Några andra verser som talar om lögnen:
Koranen surah 3:28: Låt inte de rättrogna ta förnekare av sanningen som vänner istället för rättrogna, och vem som än gör detta skär av banden till Gud – om inte ert syfte är att med detta skydda er mot ett hot. Men Gud uppmanar er att inte ta lätt på Hans varningar; Gud är målet för er färd.
Bukhari vol 3:857 s.533: Den som skapar fred mellan folken genom att dikta upp bra information eller som säger bra saker, är ingen lögnare.
Bukhari vol 4:267 och 269: Mohammed sade, "Krig är falskhet".
Tafsir Ibn Kathir, vol 2:141: "Såvida du inte känner ett verkligt hot från dem" betyder, utom för de troende som på vissa ställen eller vid vissa tidpunkter fruktar för sin säkerhet från de otrogna. I dessa fall, är det tillåtet för troende att visa vänskap till det yttre gentemot de otrogna, men aldrig innerst inne …. Vi ler dem rätt i ansiktet men i våra hjärtan så förbannar vi dem."
Med tanke på ovanstående är det nästan omöjligt att veta om en muslim talar sanning eller använder sig av halvsanningar eller rena lögner. Det enda sättet att avgöra detta är att ställa uttalandena i bredd med de muslimska skrifterna. Tyvärr är detta både tidsödande och svårt för gemene man. I en saga om Pippi Långstrump yttrar hon: ”- Ja, nu ljuger jag. Det är för sorgligt, men jag ska säga dig, att i Egypten där ljuger de hela dagarna. De ljuger och ljuger ända tills solen går ner”! Detta mer än 60 år gamla citatet ur en av Astrid Lindgrens böcker stämmer mycket väl med muslimerna och deras ”rätt” att ljuga om det gynnar deras ”religion”.
Nostradamus_i_norr
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
