SMAKLÖST Metro hade en artikel om upproret i Egypten den 31 januari. Mubarak krävs som bekant på sin avgång och de oppositionella belyses kort. De som gärna vill ha makten är islamistiska Muslimska brödraskapet, totalförbjuden i många länder däribland Egypten. Trots det får man bedriva politik. Om de på demokratisk väg väljs in och får stort inflytande eller tilltvingar sig makten kan det leda till ett nytt ännu värre förtryck i formen av sharialagar. Just nu förhandlar den egyptiska oppositionen under ledning av Muslimska brödraskapet med vicepresidenten Omar Suleiman om landets framtid.
Religionsprofessorn och anarkisten Mattias Gardell har tidigare beskrivit Muslimska brödraskapet som ”folkhemsislamister”. S-Broderskapsrörelsens ordförande och islamvurmaren Peter Weiderud hävdar å sin sida apropå utvecklingen i Egypten att ”islamismen har i grunden mycket gemensamt med den europeiska kristdemokratiska traditionen”. Och den fräsande socialisten Andreas Malm anser att de arabiska massorna i Egypten kan visa oss i väst vägen att ”ta oss ur den politiska stagnationen”.
För att återkomma till artikeln. Journalisten kan inte dess historia och ringde då upp den ökända islamologen Jan Hjärpe, mannen som alltid försvarar, förminskar, försvanskar islamiseringen.
Vad är egentligen Muslimska brödraskapet?
– Det är en organisation som grundades i slutet av 1920-talet, då som ett islamistiskt kaderparti ungefär. Men omväxlingarna har varit många och nu är det en ny generation, de mer radikala islamisterna har brutit sig ur rörelsen. Det är närmast ett politiskt islamistiskt parti, som de högerkristna partierna i Europa. Ja, ungefär som Göran Hägglund, säger islamologen Jan Hjärpe.
– Min bedömning är att Brödraskapets popularitet ligger omkring 20 procent och de utgör ett potentiellt politiskt parti i det framtida Egypten
Hjärpe jämför alltså KD och Hägglund, som trots allt står för demokratiska värderingar, med shariaislamisterna i MB. Tidningen Dagen ringde också upp Hjärpe där han försöker utveckla sitt resonemang.
Samma dag, den 31 januari, skrev Hjärpe på SVT debatt:
Oron uttrycks som att man räds just islamistiska partier. Det får till följd att just de pekas ut som farliga, som odemokratiska. Det är knappast riktigt. De politiska islamistiska grupperingarna är (numera) ganska klart positivt inställda till demokrati och har en strävan att ingå i ett demokratiskt flerpartisystem. Frontlinjen går (återigen: numera) mellan politisk islamism (med röstsedeln som kampmedel) och de jihadistiska-qaidistiska grupperna som ser våld och terror som legitimt. Just den fronten blev särskilt tydlig i samband med extremisternas attentat mot koptiska kyrkor i Egypten i julas, då det Muslimska Brödraskapet skarpt tog avstånd från dåden och pekade ut de jihadistiska grupperna som främmande och som fiender.
Exemplet är på inget sätt unikt. De senaste årens utveckling visar på att det Muslimska Brödraskapet och liknande organisationer närmast kan jämföras med de kristdemokratiska partierna i Europa, i sin syn på demokrati och i synen på religionens roll i samhället, och i engagemanget för social välfärd – och i familjepolitiken. Det folkliga stödet för islamistiska partier i gemen (Hamas undantaget) är inte överväldigande. Någonstans kring 20% av väljarna kan tänkas rösta på dem. En del av den politiska miljön kommer de att bli, men de är inte ensamma på täppan. Just i Egypten finns möjligheter till att nya och nygamla partier kommer att vara en del av spelet om det blir fria val. Men de politiska ledarna i USA och Europa är tydligen inte särskilt entusiastiska för demokratiska val där. En följd av den Mellanösternpolitik som man har haft.
Han får genast svar av Fredrik Malm (FP):
På SVT Debatt 31/1 argumenterar islamologen Jan Hjärpe för att Muslimska Brödraskapet i Egypten närmast kan jämföras med Kristdemokraterna. Om denna positiva beskrivning av Muslimska Brödraskapet är ett tvärsäkert påstående eller bara en naiv from förhoppning får vara osagt.
Religiösa fundamentalisters möjligheter att genomföra sin politik, liksom deras möjligheter att reformeras (modereras) beror till stor del på vilka gränser andra sätter upp. En stark sekulär och demokratisk rörelse i Egypten kan sätta upp röda linjer som Muslimska Brödraskapet inte kommer att kunna, eller våga, passera. Jan Hjärpe argumenterar däremot som om islamisterna frivilligt väljer att inordna sig i ett demokratiskt flerpartisystem. Men om så sker, då sker det främst efter taktiska och strategiska överväganden då andra framkomliga vägar är stängda. Därför är det oerhört viktigt att omvärlden stödjer just sekulära och demokratiska grupper.
Fakta om brödraskapet
Muslimska brödraskapet grundades 1928 och är i praktiken ett politiskt Guds-parti vars ideal är en teokratisk stat med sharia som statens lag, ordning och politiskt system. Därmed vill de grundlagsfästa Koranen, sharialagarna och profeten Muhammads ”goda” exempel, sunna, om allt från böner och ritualer till ekonomi och samhällsliv som samhällets politiska grundval. Målet för Muslimska Brödraskapet är att aktivt motverka integration och skydda medlemmarna från att ”gå vilse” i det västerländska samhället, som betraktas som både syndigt och ogudaktigt. Brödraskapets nära kontakter med den islamistiska terrororganisationen Hamas är inte heller förvånande då Hamas faktiskt skapades av Brödraskapet.
På brödraskapets engelskpråkiga hemsida kunde man tidigare läsa på ett öppenhjärtigt sätt att målet för rörelsen är att successivt få ”kafir-länder” (icke-muslimska länder som Sverige) att acceptera den islamiska ordningen och införa sharia. Man beskriver detaljerat hur man ska använda tolerans, religionsfrihet och demokrati för att införa intolerans och religiös muslimsk diktatur. Dessutom framgick det att man motsätter sig ett väpnat övertagande av ”kafir-länder” endast av den enkla anledningen att det innebär en för stor risk och att man riskerar att få fiender mot islam istället. På Muslimska brödraskapets engelska hemsida skriver man bland annat följande om hur man ska ta makten i kafir-länder som Sverige:
”Etablerandet av en islamisk regering: Rörelsen anser att den rådande regeringen (samhällstyret) skall bli förutsättningen som förbereder samhället för att acceptera den islamiska lagen. Att börja styra ett totalt korrupt samhälle (kafir-land) genom ett militant regeringsskifte innebär en stor risk. Man måste istället förbereda samhället genom planering. Genom att: sprida den islamiska kulturen genom media, moskéer, och missionsarbete i offentliga organisationer, parlament (politiska partier) och i till exempel studentorganisationer.”
”Parallellt med detta, så måste muslimer tränas i att administrera politiska-, ekonomiska- och studentorganisationer effektivt (enligt sharia), som ett annat steg inom förberedelsen.”
”Muslimska Brödraskapets kräver inte makten för dem själva, utan välkomnar vilken ledare som helst som vill etablera en sann islamistisk regering.”
”… om demokrati betyder att människor väljer vilka som ska leda dem så accepterar brödraskapet det, men om det samtidigt betyder att människor kan ändra Allahs lagar och följa det dom väljer att följa, då är det inte acceptabelt.”
”… brödraskapet accepterar enbart personlig frihet inom islams gränser. Om personlig frihet menas att muslimska kvinnor kan bära shorts eller att muslimska män kan göra haraam (förbjudna) saker så är detta inte godkänt.”
”Brödraskapet stödjer våld mot kuffarnas (icke muslimernas) arméer. Men när det gäller civila så är brödraskapet delad i den frågan. Den moderata delen av rörelsen vill inte se våld mot civila, men den hårdare linjen och en minoritet inom brödraskapet stödjer våld mot civila.”
Sidan heter ummah.org.uk men den har man tagit ner nu. Ummah är arabiska för nation, men kan också utläsas som ett islamskt kalifat. Brödraskapet har även släppt ett manifest 1992, om vi minns rätt årtal, som går ut på hur man ska ta över nationer och införa sharia. Den nya sidan.
Det bör även nämnas att MB redan finns i Sverige bland annat i stora moskén på Södermalm. Men hur pass mycket inflytande de har där vet inte PI. De finns även med i det nya fatwarådet som PI skrev om härförleden, där ett tiotal imamer ska lösa muslimska konflikter – i Sverige anno 2011.
Allah akbar
DN 2011-02-04
Wiki
SVT Debatts eftersnack, där socialdemokraten Göran Greider och Andreas Malm käftar med Dick Erixon:
Norsk dokumentär om brödraskapet – se den!
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
