fredag 18 februari 2011

Skolpolitisk kramp

LÄSARBIDRAG Att kvaliteten på utbildningsväsendet tillhör det väsentligaste för ett samhälles utveckling torde vara skäligen okontroversiellt. Som det mesta annat i detta Gudsförgätna land så har dock även skolan kommit att politiseras till förfång för oss alla, särskilt för de som kommer efter oss. På Brännpunkt i SvD har nyligen skrivits en artikel av professorn i pedagogik, Christer Fritzell. Han representerar såvitt jag kan se just de krafter som bidragit till att spränga vår skola i tusen bitar!

Varför skall det vara så oerhört svårt att en gång för alla slå fast att skolans primära uppgift är att förmedla kunskaper och inte politiskt korrekta värderingar. Låt eleverna bilda sig sina egna uppfattningar som varje annan medborgare genom sina intressen, sitt umgänge, sin egen informationsinhämtning – kanske genom att googla som professor Fritzell ser på med förakt – i och utanför skolan osv.

Nu har tydligen utbildningsministern föreslagit att det skall införas flera så kallade nationella prov för att få till stånd en mer objektiv betygssättning. Vilken utmärkt idé. Kunskapsnivån är i många fall helt bedrövlig, det ser alla som orkar och vill. Men "systemet" som skapat vår nuvarande "blafs- och kaosskola" vill naturligtvis inte se svart på vitt.

Jag är ingen skolpedagog men har haft glädjen att begåvas med sex barn som gått, och fortfarande till del går, i olika skolor i Sverige och utomlands.  Några av dessa har gått den så kallade IB-linjen ("International Baccalaureate") vilket bland annat innebär; att utbildningen till största del sker på världsspråket engelska, att många nationaliteter samlas i en och samma klass, att de mångtaliga skriftliga proven rättas av någon annan än elevens lärare för att uppnå objektivitet och undvika nepotism och favorisering – den som rättar känner inte till vare sig namn eller kön vilket borde tilltala Fritzell – samt att disciplinen och det anständiga uppträdandet inte är förhandlingsbart och beslut därom inte är delegerat till andra än skolans lärare och rektor. De skriftliga IB-proven påminner ju om de nationella prov som nu föreslås av utbildningsministern. De är logiska och rättvisa!

Professor Fritzell menar att man med ett sådant rättvist system av standardiserade skriftliga prov omyndigförklarar lärarna då de har att även ta hänsyn till en massa andra saker; till exempel att varje elev är av kött och blod (svårt att förneka), att föräldrarna inte längre "uppfostrar" sina barn (i många fall helt korrekt), att eleverna kommer från olika miljöer socialt och kulturellt (också så sant). Enligt Fritzells vision skall skolan således vars en slags kombination av socialbyrå, terapeut och uppfostringscentral. Det viktiga enligt honom är att läraren skall tuta in i eleverna att alla är lika, att det inte finns några skillnader, att objektivitet är trams. Det gäller – enligt Fritzells luftiga, vänsterinfluerade och politiskt korrekta vokabulär – att få eleverna och lärarna att förstå att "kunskapen förankras i komplexa mönster mellan individ, samhälle och kulturer". Detta är således betydligt viktigare än själva kunskapsinhämtningen.

Stackars lärare! Här har vi under lång tid nedgraderat lärarnas status rent allmänt, fråntagit dem all makt i skolan, inte minst vad gäller disciplin och anständigt uppförande. Och som lök på laxen skall de nu predika mångkulturalism, förståelse och vänsteridéer. Det råder ingen tvekan om att lärarutbildningen har politiserats av vänstern och socialliberala krafter under lång tid.

Ämneskunskaper är inte längre det viktiga och väl ute på skolorna har många lärare fullt sjå att skydda sig mot aggressiva, omotiverade och vanartiga elever som får leva rövare rent ut sagt utan att läraren ens kan eller vågar lyfta ett finger. Elever som inte accepterar självklara ordningsregler på en utbildningsanstalt skulle naturligtvis efter en varning eller två saklöst förpassas ut från skolan.

Det ses som en rättighet att gå i skolan. Men en gammal sanning är att rättigheter förknippas med skyldigheter och ansvar. Denna del i "pakten" mellan eleven och staten/skolan har dock helt glömts bort och är inget som bekymrar de vänstersinnade pedagogerna.

De vänstersinnade pedagogerna har under årens lopp intagit och bemäktigat sig läroanstalter och utbildningsrelaterade myndigheter. När nu det framförs högst rimliga förslag som är väl förankrade i det sunda förnuftet hos folkflertalet, ja då gnäller alla dessa företrädare för "förtrytelsens skola". Förhoppningsvis är deras tid för vänsterutopier och "blafs" förbi. Problemet är dock att det tar en så lång tid att ställa om ett utbildningssystem omfattande lärarutbildning, akademiska fakulteter, etablerade "experter" samt inte minst själva skolan. Ge tillbaka lärarna deras status och ge dem reellt inflytande. De flesta rektorerna är krypande politiskt korrekta och duckar regelmässigt så snart problem uppstår. "Det gäller att inte göra fel eller säga fel saker"! "Nästa lärarkonferens handlar ju om mänskliga rättigheter och den grundlagsstadgade multikulturalismen bevars".

På dessa platser – rektorernas – skulle vi ha högkvalificerade, välutbildade och frimodiga ledare som endast såg till sin egen skolas kvalitet, ordning och kultur och som hade makt att saklöst skilja orosstiftare från skolans lokaler.

Fritzell för även mycket obskyra resonemang om flickors respektive pojkars betyg. Det är enligt min mening svårt att se vad hans argument egentligen är härvidlag?

Man får sucka och säga som den böhmiske reformatorn Jan Hus lär ha uttryckt då inkvisitionens eldslågor slickade hans kropp och en bonde triumferande kastade en vedklabb på brasan;

"O, sancta simplicitas" (O, heliga enfald!)

Olof G.

PrintFriendly Share



Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt