KRÖNIKA Vi lever enligt forskarna i en postmodern tid, som karakteriseras av att vi behöver bygga vår egen identitet, till skillnad från tidigare generationer som föddes in i en via exempelvis ett yrke eller samhällsklass. Idag är möjligheterna fler. Det sätter också press på individen, som nu är herre över sin identitet i en högre utsträckning än tidigare. Detta sökande efter identiteten, som för många varar livet ut, återspeglas i det politiska klimatet. Politiska ståndpunkter är ett sätt av många, att bygga en identitet på. Det innebär att en politisk åsikt knyts intimare till den egna självbilden, vilket riskerar att göra politiken personlig.
Det kan vara en till synes trivial detalj, som att vissa handlar ekologiska produkter, inte för att de tänkt efter, utan för att det ingår i deras självbild som utvecklats utifrån det politiskt korrekta (deras politiska ställningstagande). Det blir deras image, deras livsstil och identifikation. Ifrågasätter man ekologisk mjölk, upplever de att den egna personen blir kränkt inpå livet. Det kan givetvis handla om viktigare politiska frågor, som debatten om mediernas roll efter dåden i Norge. Den postmoderna människan klarar i vissa fall inte av att särskilja sin person och identitet med det politiska ställningstagandet, och debatten blir lidande då sakkunskapen förhindras av emotionella och personliga aspekter. Det kan vara en del av förklaringen till den ofta osakliga ton i debatten mellan etablerade mediaaktörer och exempelvis PI.
För att inte förlora fästet i mitt resonemang, måste jag understryka, att som samtida människor ställs även vi ‘inkorrekta’ inför krav på identitetsskapande. Däremot ser jag en skillnad mellan hur de två lägren, det inkorrekta och korrekta, bemöter sina motståndare; de korrekta tenderar att vara mer känslosamma i sina anföranden. De korrektas retorik inbegriper känslor för att på så sätt kunna sätta den andre i dålig dager. Exempelvis begreppet ‘rasist’ missbrukas dagligen i diskussioner. Det skapar en känslosam och kanske engagerande, men föga rationell, debatt. En annan del, som ständigt belyses här, är bristen på, eller mörkandet av, fakta.
Kanske kan även det vara sammanvävt med vår tids dilemma, vårt identitetsskapande, och hur det kan tillåta oss att skapa en verklighetsuppfattning utifrån falska premisser. För när åsikterna motbevisas krackelerar inte bara deras politiska relevans, utan även människorna bakom, vars identiteter knyts an till ställningstagandet, riskerar personligt lidande. Det tydliga avståndstagandet, de emotionella anförandena och den ohämmade avskyn inför det inkorrekta, kanske helt enkelt bottnar i en undermedveten rädsla att förlora sin identitet och därmed försvarar man sitt ställningstagande oavsett rimlighet.
Känslosam retorik är skadlig för demokratin, men är tyvärr en daglig företeelse bland etablerade medier och politiker. Vi måste därför alltid hålla en saklig ton i debatten, arbeta på att inte låta känslor styra vilka politiska val vi gör eller vilka argument vi använder, för en emotionell debatt leder aldrig till ett sundare samhällsklimat, tvärtom. Det viktigaste steget är insikten att politiken inte får besudlas av personliga och emotionella faktorer, utan att den alltid bör utgå ifrån det rationella tänkandet.
Maria
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
