OPINION Under den månad som har förflutit sedan de norska terrordåden har fler politiker och journalister än vad man hade hoppats visat sig samvetslösa nog att cyniskt utnyttja dödsoffren som ett slagträ för att försöka tysta den för dem obekväma invandrings- och integrationsdebatten. De retoriska övertrampen har varit många och grova, men inte tillräckligt så anser den nytillträdde SSU-ordföranden Gabriel Wikström att det inte finns nya och lägre lågvattenmärken att passera, såsom att påstå att SD hycklar sin sorg över Utöya-offren.
Uppdaterat: Innan ni läser vidare om hans utspel, kan det vara intressant att notera ett tidigare debattinlägg den 9 juni i SVD. Där föreslår Gabriel Wikström, på fullaste allvar, följande:
Barn som vistats mer än tre år i förskolan presterar genomsnittligt bättre än andra barn i skolan och har en betydligt bättre taluppfattning och språkutveckling. Därför bör skolplikten förlängas och den allmänna förskolan bli obligatorisk för alla barn från och med tre års ålder.
Aktuell artikel
I en debattartikel i Göteborgsposten radar Wikström upp de vanliga ihåliga glosorna om varför Sverigedemokraterna ska anses bära ansvar för att galna politiska extremister mördar människor. Detta trots att det naturligtvis inte finns minsta antydan i partiets program om att bruka våld mot någon människa. Att uppmana till dylikt är ett lagbrott i Sverige. Wikström strör på sedvanligt sätt också formuleringar omkring sig där Sverigedemokraterna framställs som ett parti med rasistisk värdegrund. Men inte heller rasism är tillåtet i Sverige.
Wikström är i likhet med de flesta andra som medvetet vårdslöst uttrycker sig på det här sättet naturligtvis helt på det klara med att Sverigedemokraternas partiprogram, debattartiklar, politiska tal osv inte vare sig är rasistiska eller uppviglar till våld. Om så vore fallet skulle Jimmie Åkesson och hans kamrater sitta bakom lås och bom i stället för i riksdagen. Om Wikström vill införa ett sådant politiskt system i Sverige där man kan kasta obekväma och oliktänkande i fängelse så bör han tala ur skägget om detta i stället för att komma med halvkväden och insinuationer. Den mer radikala falangen inom SSU har historiskt inte haft betänkligheter när det gäller att frottera sig med regimer där man på detta enkla och effektiva sätt kan göra sig kvitt den politiska oppositionen.
Att viktiga politiska frågor skulle avföras från den politiska dagordningen för att en galen massmördare haft åsikter i dessa frågor är naturligtvis en horribel slutsats. Om så vore fallet skulle SSU själva fått lägga ned sin verksamhet för flera decennier sedan eftersom terroristerna i Baader Meinhoof-ligan på 70-talet tillämpade exakt samma klasskampsperspektiv på samhället som den svenska politiska vänstern. Även Miljöpartiet skulle fått ta ned skylten efter Unabombaren. Och en religion som islam borde naturligtvis totalförbjudas efter Nine-Eleven, London och Madrid och i december förra året också Stockholm.
Wikström är angelägen om att framhålla att de norska terrordåden var specifikt riktade mot unga socialdemokrater och deras värderingar om ett mångkulturellt samhälle. Visst var det så. Problemet med att använda detta som ett argument mot Sverigedemokraterna är bara att så många fler är motståndare till multikulturalismen. I Sverige finns bl.a. en liberal falang kring Axess, Neo, Fores, unga kristdemokrater, ledarskribenter och många andra som öppet ifrågasätter denna diskurs. Ute i Europa har tunga namn som Tysklands förbundskansler Angela Merkel, Frankrikes president Nicolas Sarkozy och Storbritanniens premiärminister David Cameron i skarpa ordalag problematiserat det mångkulturella samhället.
Dessutom går Wikströms åsiktsförbud stick i stäv med den öppenhet som Norges statsminister Jens Stoltenberg proklamerat som svar på terrordåden. Varför vill inte Wikström respektera de direkt drabbades vilja? Varför lyssnar inte Wikström på de egna partibröderna och systrarna i Norge? Så här sa Stoltenberg i ett av sina tal med anledning av attentaten:
Vi måste vara noga med att skilja mellan extrema åsikter och uppfattningar som är helt legitima att ha och det illegitima att försöka implementera dessa extrema åsikter med hjälp av våld. Det är inte åsikterna som är oacceptabla, det är våldet som metod som är oacceptabel. I ett öppet demokratiskt samhälle måste vi vara mycket tydliga med att vi accepterar olika åsikter, även åsikter vi inte gillar och åsikter vi uppfattar som extrema. Men vi ska aldrig acceptera våldet.
För Wikström är det uppenbarligen viktigare att få pinka in sitt eget revir som ny SSU-ordförande med riktigt illaluktande urin än att hedra dödsoffren i Norge på det sätt deras överlevande kamrater, anhöriga och partivänner uttryckt önskemål om att de ska hedras. SSU har under hela den månad som förflutit sedan terrordåden i Norge uppvisat en arrogant och opassande attityd gentemot Sverigedemokrater som velat visa sitt deltagande i sorgen över de döda. Ingen i ledande svensk socialdemokratisk befattning har dock förrän nu gått så långt i osmaklighet att de påstått att Sverigedemokrater skulle vara glada över massmordet på norska socialdemokrater.
Den anständighetsgränsen passerar dock SSU:s nytillträdde ordförande Gabriel Wikström när han i en debattartikel i Göteborgsposten hävdar att Sverigedemokraterna hycklar när de uttrycker sorg och deltagande över det som skett i Norge. Om Wikström uttalat sig på motsvarande kränkande sätt om något annat svenskt parti - att deras kondoleanser och sentiment skulle vara förställning och falskhet, att de i själva verket skulle vara likgiltiga inför eller rentav glädja sig åt det inträffade – då torde han troligen tvingats frånträda sin post lika snabbt som han tillträtt den.
Sverigedemokrater är det dock legitimt att behandla som den parlamentariska politikens paria. Det har rentav vårt lands statsminister slagit fast. En smula paradoxalt är det ändå onekligen att Wikström och andra företrädare för det politiska etablissemanget ägnar sig åt precis ett sådant främlingsfientligt och rasistiskt beteende gentemot Sverigedemokraterna som man anklagar sina motståndare för och påstår sig ta avstånd ifrån.
Mats Dagerlind – Demofon
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
