SHARIALAGAR SVD:s frilansande kulturskribent och litteraturvetaren Carl Rudbeck har läst en ny bok av Kecia Ali - Marriage and slavery in early Islam - där hon studerar framväxten av de sharialagar som reglerar frågor kring äktenskap och kvinnans ställning. Hon har studerat texter från 700- och 800-talen från tre inflytelserika sunnitiska juridiska skolor – den malikitiska, hanafitiska och shafiitiska.
Han skriver:
Bokens sammanställning av giftermål och slaveri är inte ett försök att låta kontroversiell utan ett sätt att visa hur islams laglärde såg på förhållandet mellan man och kvinna, fri och slav, vuxen och minderårig. Ali är inte sen att peka på flera spektakulära paralleller mellan kvinna och slav. Det fanns likheter mellan att gifta sig med en kvinna och att köpa en slav. Att skilja sig från en hustru eller befria en slav var också handlingar som påminde om varandra. Mannens eller ägarens överhöghet var i stort sett ohotad men inte i allt.
[..]
Det var i allra högsta grad en mans värld som dessa jurister beskrev och lagstiftade för. Mannen kunde i stort sett skilja sig som han ville om en kvinna misshagade honom. Det räckte att upprepa en formel och vips så var skilsmässan klar. Om han sedan ångrade sig kunde han ta tillbaka kvinnan. För rättvisans skull skall man kanske påpeka att det fanns åtminstone en teoretisk möjlighet för en kvinna att få en skilsmässa men för kvinnan kostade det pengar.
Detta är ett problem som fortfarande finns kvar i vissa samtida miljöer. Man gifter sig enligt muslimsk sed men sedan vill kvinnan ha skilsmässa enligt till exempel svensk eller fransk lag. Hon kan då lätt hamna i en gråzon där hon kanske är gift enligt sin egen familj men skild enligt samhället i övrigt. Vad händer om hon vill gifta om sig? Olika lagar med åtföljande normsystem kolliderar och det är nästan alltid kvinnan som blir förlorare.
[..]
När en man gifter sig med en kvinna äger han henne på nästan samma sätt som han äger en slav, framför allt äger han rätt att ha sex med henne. På denna punkt är juristerna eniga. Ali påpekar att äktenskaplig våldtäkt är ett oxymoron i denna värld; i detta perspektiv är våldtäkt, fortsätter hon, snarast ett slags egendomsbrott som definitionsmässigt inte kan begås av den äkta maken.
En man kan i princip ha hur många partners som helst medan en kvinna aldrig kan ha mer än en enda. Vanligen hade en man rätt att ligga med sin slavinna men den rätten försvann om hon var gift för då var det makens rätt som övertrumfade ägarens. Detta leder ibland till närmast absurda diskussioner om hur man skall hantera en situation när två män är delägare i samma ogifta slavinna; det måste lösas utan att man bryter mot den absoluta regel som säger att endast en man kan ha rätt till sex med en kvinna.
Mannen är hela tiden överordnad kvinnan. Det står i Koranens fjärde sura att "mannen vare kvinnornas föreståndare" (enligt K V Zetterstéens fortfarande pålitliga översättning) och lite senare i samma sura att mannen har rätt att slå de kvinnor som inte lyder honom. Olika översättare har försökt tona ner det brutala "slå dem" med ordvändningar som "tillrättavisa dem" men det är rökridåer för att skymma en brutal kvinnosyn som det är svårt att förena med tanken på islam som en egalitär religion.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
