tisdag 28 juni 2011

Mångfaldens enfald och rasismens ursprung

OPINION Seher Yilmaz, som PI skrev om tidigare idag, är ordförande för LSU och gick idag ut med att SDU inte är välkomna som medlemmar i deras organisation. Detta motiverar hon med att LSU är för mångfald och därför är det oförenligt med den ‘rasism’ SDU står för. Yilmaz motiverar nekandet av SDU med att de är rasister, utan att förtydliga vad i deras politik och värderingar som skulle vara rasistiska. Yilmaz verkar inte särskilt påläst om vad rasism innebär, och då är det lätt att använda  begreppet felaktigt. Därför skall jag försöka, att på ett koncist sätt, avhandla rasismens ideologi och historia för att sedan motbevisa påståendet om att Sverigedemokraterna och SDU är rasister.

Den moderna rasismen kan härledas till upplysningen och vetenskapernas växande inflytande. Rasbiologin blev etablerad vetenskap under 1800-talet, där man undersökte olika ‘raser’ för att finna kroppsliga och mentala likheter samt skillnader mellan dessa. Forskningen användes för att berättiga den vita rasens överlägsenhet. Sverige ansågs som framstående inom detta fält, och Hitler hämtade fakta från den svenska forskningen på området. Det är därför en väldigt infekterad del av vår historia, och att använda termer om raser och högre stående kulturer, anses av de flesta idag som tabun och direkt felaktiga.

Det man kan se i historien är att det tidigare ansågs som en erkänd vetenskap, att rasismen som ideologi inte endast var en teori, utan efterlevdes både i verklighetens och vetenskapens praktik. Rasismens mörka historia innebär idag att det är katastrofalt att bli kallad för rasist, och bidrar till ett missbruk av begreppet som skällsord i debatter, så som Yilmaz i det här fallet använde det.

Så vilka är de vetenskapliga kriterierna för rasism? Här följer en sammanfattning av Nationalencyklopedins beskrivning av rasism, där den baseras på följande fem förutsättningar:

  1. delar upp människor i raser efter fenotypiska, utseendemässiga, drag
  2. antar att det finns samband mellan fenotypiska drag och mentala, intellektuella drag, så som humör och moralisk karaktär
  3. utgår ifrån att dessa drag är gemensamma för alla i en viss rasgruppering
  4. övertygelsen om att raser går att klassificera i en hierarki
  5. föreställningen om att denna hierarki berättigar högre stående raser att exploatera de lägre stående

Läser man dessa punkter, som enligt NE är grundvalarna inom rasismen, kan man snabbt konstatera att ingetdera stämmer in på Sverigedemokratisk politik. Men, NE lägger även till följande stycke, mer passande vår tidsanda:

Även åsikter och handlingar som inte i alla avseenden motsvarar definitionen ovan kan med viss rätt benämnas rasism, när det rör sig om allmän motvilja mot medlemmar av grupper som definieras genom fysiska, kulturella eller beteendemässiga karakteristika, utan hänsyn till enskilda gruppmedlemmars individuella särdrag. Ofta är dock uttrycket främlingsfientlighet mer adekvat om sådana attityder.

Att de benämner detta aber: ‘främlingsfientlighet’ gör att NE på så sätt tar ställning i debatten genom att använda Sverigedemokraternas motståndares eget modeord. Jag tänker inte uppehålla mig vid problematiken med att ett uppslagsverk är politiskt färgad, men detta stycke kan genom fri tolkning berättiga Yilmaz syn på Sverigedemokraterna som rasister. Citatet går att vinkla till att bli rasism, om man tolkar ‘motvilja mot’ som ‘kritik mot’ olika kulturella och beteendemässiga karakteristika. NE bortser här från grunddefinitionen av rasism, och lägger till sin egen, mer tidsanpassade, formulering.

Det måste få existera en kritisk debatt jämsides med mångfaldens anhängare, när det gäller rasism, särskilt när ordet missbrukas på daglig basis av debattörer. Debatten måste kunna utgå ifrån att invandringskritik och mångfaldskritik inte är likställt med rasism, och att både ideologin rasism och mångfaldsideologin skall kunna diskuteras på ett nyanserat och vetenskapligt sätt. Då gäller det för båda läger att läsa på om rasismens ideologi, och vad det egentligen innebär att vara rasist, och att vara kritisk mot mångkulturella tendenser inte går under rasism. Därmed blir slutsatsen att benämningen av Sverigedemokraterna och SDU som rasister är direkt felaktig.

Maria

PrintFriendly Share



Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt