TYSKLAND Thilo Sarrazin, tysk ekonom, före detta centralbanksledamot och finanssenator i Berlin samt författare av Deutschland schafft sich ab: Wie wir unser Land aufs Spiel setzten (Tyskland avskaffar sig självt: Hur vi sätter vårt land på spel), har varit ett återkommande ämne några gånger på PI. Ovan en färsk intervju från The Bolt Report på Channel Ten i Australien.
TERRORDÅDEN Fredrik Reinfeldt (M) lär inte gå till historien som en stor statsman. Att han har karisman som en papplåda är sedan tidigare känt. Likaväl hans arroganta inställning och beteende gentemot oliktänkande. Nu får han dessutom massiv kritik för att ha åkt på semester till Turkiet medan broderfolket upplever sin värsta kris sedan andra världskriget.
Norska Aftenposten skriver i dag om Reinfeldts agerande efter terrordåden och konstaterar att han uttalade sig kort direkt efter och erbjöd Jens Stoltenberg sitt stöd. Utöver det blev det inte mycket. Förra söndagen – två dagar efter terrordåden – åkte han och familjen på semester till Turkiet mitt under efterspelet och diverse minnesceremonier.
Reinfeldt har varit totalt frånvarande från den offentliga debatten den senaste veckan, något han nu får stark kritik för. Han var bland annat inbjuden till minnesceremonin på Sergels torg i Stockholm på fredagen.
Statsvetaren Ulf Bjereld säger till SvD att Reinfeldt borde lett sorgearbetet i Sverige och det sätt han handlat på visar på att han inte tagit situationen på allvar.
DN har tagit del av senaste veckans brev som skickats till statsministern. En kvinna summerar det hela bra:
– Det känns sorgligt att Obama verkar bry sig mer om våra grannar än du, skriver en kvinna.
ENGLAND Nyligen rapporterade vi om hatpredikanten Anjem Choudarys senaste skruvade påhitt: shariakontrollerade zoner framför allt Londons stadsdelar. Här är en video från en tillhörande presskonferensens där Choudary förklarar vansinnet.
OPINION Tre bilkapningar under pistolhot genomförs under ett och samma dygn i Stockholmsområdet. En polisman vid polisens länskommunikationscentral intervjuas och lämnar ett signalement på förövarna med kön, ålder och etnicitet. När det inträffade rapporteras i media har plötsligt uppgiften om etnicitet konsekvent utelämnats. En tillfällighet? Knappast. Ologisk kulturmarxism? Utan tvekan.
Det kulturmarxistiska diskrimineringsparadigmet genomsyrar i Sverige stora delar av såväl det politiska etablissemanget som medielandskapet. Utbredningen är väsentligt större än dess ekonomiska motsvarighet. Dess värderingar finns till och med inskrivna i grundlagen. Minoritetsgrupper betraktas som per definition diskriminerade och tillerkänns därför särskilt grundlagsskydd och olika former av positiv särbehandling.
Detta har lett till den paradoxala situationen att vi i Sverige har institutionaliserad diskriminering av den stora svenska majoriteten. Åtminstone skulle detta varit den adekvata slutsatsen i ett samhälle där kulturmarxismen inte hade tolkningsföreträde. I Sverige där minoriteter enligt det kulturmarxistiska teoremet definieras som inherent diskriminerade vederläggs en sådan argumentation genom att man från detta axiom härleder att en majoritet aldrig kan vara diskriminerad, inte ens en enskild individ tillhörig en sådan.
En djävulsk form av cirkelresonemang och baklängeslogik. Men Djävulen finns som bekant i detaljerna och därför kan det vara talande att låta ett fenomen som ytligt betraktat kan te sig bagatellartat illustrera vidden av denna problematik. Det handlar om svenska mediers informationsselektering i rapporteringen kring brott begångna av gärningsmän med utländsk härkomst, här exemplifierat med en serie bilkapningar under pistolhot i Stockholm.
Eftersom tillgrepp av fordon under vapenhot är ett förhållandevis spektakulärt brott jämfört med ordinära bilstölder väljer nyhetsmedier att slå upp saken tämligen stort. Polisen har ett gott signalement på gärningsmännen som bl.a. innefattar uppgifter om kön, ålder och etnicitet. Detta signalement delges medierna i sin helhet men medierna väljer att filtrera vad man vidarebefordrar till läsarna och filtreringen sker utifrån kulturmarxistiska principer.
Så här citerar exempelvis Svenska Dagbladet vad polisen uppgett:
– Gemensamt vid samtliga tillfällen är att rånarna varit yngre män beväpnade med pistol, säger Stefan Färdigs vid polisens ledningscentral till Sveriges Nyheter.
I Expressen återges uppgifterna om signalement på följande sätt:
– Signalementen överensstämmer. Det är en grupp unga killar, i tonåren, säger Färdigs.
Även Dagens Nyheter rapporterar om bilkapningarna. I motsats till Svenska Dagbladet och Expressen är man åtminstone konsekvent så till vida att man utelämnar signalementet i sin helhet och inte bara de obekväma delarna. Skälet till att inte vidarebefordra uppgifterna är dock detsamma. Så här skriver man:
Stefan Färdigs vid polisens länskommunikationscentral säger till DN att det mesta tyder på att samma liga ligger bakom samtliga tre rån. Vittnena har lämnat liknande signalement och tillvägagångssättet har varit likadant vid varje rån.
Det korrekta och fullständiga uttalandet från polisman Stefan Färdigs beträffande gärningsmännens signalement lyder som följer:
Gemensamt vid samtliga tillfällen är att rånarna varit mörkhyade yngre män beväpnade med pistol, säger Stefan Färdigs vid polisens ledningscentral till Sveriges Nyheter.
Den uppmärksamme upptäcker förstås omedelbart att ordet ”mörkhyade” inte förekommer i Svenska Dagbladets, Expressens eller Dagens Nyheters återrapportering. Inte heller förekommer något ersättningsord eller annan skrivning som ger motsvarande information om förövarnas härkomst.
För den som inte fullt ut är medveten om de outtalade publiceringsregler med utgångspunkt i opportun kulturmarxistisk politisk korrekthet som styr det informationsurval som förmedlas till svenska tidningsläsare kan det vara svårt att förstå hur nyhetsredaktionerna resonerar när man på det här sättet bedriver censur på nyhetsplats. Det är sådant vi fått lära oss att endast media i totalitära regimer ägnar sig åt.
Det tragiska svaret är att man förmodligen inte längre resonerar alls utan bara följer den betingade ryggmärgsreflex som man förvärvat genom att ha formats av långvarig och intensiv kulturmarxistisk indoktrinering där straffet för olydnad är en bannbulla i form av ett socialt pariastigmata. Som journalist innebär det i praktiken ofta yrkesförbud.
Om nyhetsjournalisternas förmåga till kritiskt tänkande inte slipats ned av hjärntvätt och de inte gick så hukade inför hot om repression och exkommunikation skulle de utan tvekan inse att det inte är någon kvalitativ skillnad mellan att peka ut personer med viss könstillhörighet eller i en viss åldersgrupp och att peka ut personer med en viss etnisk grupptillhörighet och våga påtala detta.
Eftersom kön och ålder i precis som etnicitet är grundlagsfästa som otillåtna diskrimineringskriterier, haltar den idag tillämpade medielogiken betänkligt – även om man accepterar det kulturmarxistiska diskrimineringsaxiomet. Den slutsats man kan dra av detta är att det inom i varje fall den svenska falangen av kulturmarxismen måste ha utvecklats en diskrimineringshierarki där olika former av diskriminering rangordnas i allvarlighetsgrad med etnicitet som den i särklass allvarligaste. Man kan också se det som att kulturmarxismens multikulturalistiska underdisciplin har fått ett starkare och bredare fäste i det svenska samhället relativt andra underdiscipliner, exempelvis genus- och queerteori, även om också dessa är nog så problematiska.
En grundläggande regel och försiktighetsprincip när media återger ett signalement på en efterspanad förövare borde vara att inte onödigtvis rikta misstankar mot oskyldiga. Det kriteriet uppfylls dåligt när kulturmarxistiska principer tillämpas. I det aktuella fallet exkluderar man alla kvinnor från misstanke genom att uppge att förövarna är män och man utesluter också alla barn, medelålders och äldre genom att berätta att förövarna är ungdomar. Däremot underlåter man att frita alla etniska svenskar från misstanke trots att man precis lika enkelt har möjlighet att göra detta.
Skälet till att utelämna ordet ”mörkhyade” är förstås att man vill undvika att kollektivt rikta misstankar mot gruppen mörkhyade personer. Att man därmed i stället misstänkliggör en ännu större grupp, den majoritet om 90% av alla ungdomar som är etniska svenskar, det är helt i sin ordning eftersom en majoritet enligt den kulturmarxistiska maktordningsteorin inte kan diskrimineras eller kränkas.
Enligt varje annat logiskt system är detta naturligtvis en horribel prioritering. Lika bakvänt framstår det utifrån principen om nationalstaten, idén om att statens främsta ansvar är att skydda de egna medborgarna och föreställningen om media som den tredje (eller fjärde) statsmakten, att dagspressen i sin rapportering prioriterar att skydda en liten utländsk minoritet på bekostnad av den stora svenska majoriteten.
Den multikulturalistiska kulturmarxismen har, som inledningsvis nämndes, ätit sig ända in i vår grundlag. Riksdagen antog under största möjliga tystnad strax före och efter valet 2010 grundlagsändringar som slår fast att Sverige är multikulturellt och att man inte längre behöver vara svensk medborgare för att inneha höga och centrala officiella befattningar och ämbeten.
Men det kulturmarxistiska inflytandet över grundlagen stannar dessvärre inte vid detta. Svenskar är nämligen dessutom undantagna från centrala skydd i sin egen grundlag gällande bland annat diskriminering och hets mot folkgrupp. Ett sådant skydd åtnjuter paradoxalt nog endast utländska minoritetsgrupper. Lika skyddslös är du om du skulle diskrimineras pga att du är heterosexuell.
Att media följer kulturmarxistiska principer i sin publicering framstår kanske inte som så konstigt när man känner till att till och med vårt nationella parlament utgår ifrån denna diskurs när det stiftar landets lagar. Den insikten gör dock knappast att man kan betrakta situationen som mindre allvarlig, tvärtom.
I ett annat Sverige där kulturmarxistisk multikulturalism och politisk korrekthet inte tillåtits sätta logiken på undantag hade det varken varit mer eller mindre kontroversiellt att peka ut personer med viss etnicitet än att göra det med personer med visst kön eller viss ålder. I andra länder som av hävd är mångkulturella, exempelvis USA, finns inte alls samma politiska ängslighet kring detta. Där är det okontroversiellt att tala om etnicitet i såväl signalement på efterlysta brottslingar som i andra sammanhang. Samtidigt har man en diskrimineringslagstiftning som i flera avseenden är starkare än den svenska.
Om några idéer om multikulturalism överhuvudtaget ska kunna vinna acceptans och gillande utanför de politiska eliternas sfär i Sverige, då krävs en lång rad genomgripande åtgärder på en lika lång rad politiska områden där utvecklingen de senaste decennierna gått från misslyckande till katastrof. Flertalet av dessa åtgärder innebär samhällsåtaganden av en magnitud som gränsar till det omöjliga, i synnerhet så länge man samtidigt fortsätter med den massinvandring som är orsak till problemen.
Att göra upp med kulturmarxismen är emellertid betydligt enklare, för detta fordras endast en smula politisk vilja. När vi nu ändå lever i det mångkulturella misslyckandets land vore det önskvärt att media åtminstone beskrev verkligheten så som den faktiskt ser ut i stället för att likt sovjetiska Pravda rapportera rekordskördar när landet drabbats av missväxt. Även den som är positiv till ett mångkulturellt Sverige och önskar vända dagens haveri till succé borde välkomna ett samtalsklimat där en spade får kallas för en spade och en ung mörkhyad rånare för en ung mörkhyad rånare och inte bara för ung och rånare.
Mats Dagerlind – Demofon
svd.se/nyheter/stockholm/tre-bilagare-ranade-pa-ett-dygn_6354020.svd
expressen.se/nyheter/1.2511935/polisjakt-efter-liga-som-stjal-lyxbilar
dn.se/sthlm/tre-lyxbilsran-inom-loppet-av-ett-dygn
NORGE Den 7 juli 2011 publicerades Integreringsbarometeret 2010, som TNS Gallup har utfört på uppdrag av IMDi = integrerings- og manfoldsdirektoratet i Norge. Det visar sig att en majoritet av norrmän är missnöjda med integreringspolitiken i landet och att 53,7 procent av dem vill stänga gränserna helt och hållet för ytterligare invandring.
Av de utfrågade svarar 53,7 procent att uttalandet ”Vi bör ikke slippe inn flere invandrere i Norge” passar helt eller ganska bra med deras egen uppfattning. När samma undersökning gjordes 2005 för första gången, svarade 45,8 procent av de tillfrågade detsamma.
Observera att den förra undersökningen gjordes för sex år sedan och att då fanns en skillnad i befolkningens uppfattning om invandringen på minus 8 procent till fördel för invandringen jämfört med juli i år, före terrorn att bemärka.
Samtidigt menar 48,7 procent att integreringen går ganska, eller mycket dåligt, en ökning på 12 procentpoäng jämfört med 2005.
Och om man ska tro de tillfrågade finns flera orsaker till den dåliga integrationen. 60 procent menar att problemen är bristande bidrag från norrmännen, alltmedan hela 83,5 procent anser att det är invandrarna som inte satsar tillräckligt för att integreras.
IMDi påpekar att opinionen har svarat stabilt på de flesta frågorna sedan 2005, men att det faktum att det existerar en ökande skepsis mot invandringen är ett hot i sig.
Åtta av tio utfrågade ansåg att invandrare skulle bevisa sina språkkunskaper i norska genom en språktest för att få bli norska medborgare.
88 procent anser att invandrare ska ha samma möjligheter till arbete som etniska norrmän. En stor och ökande andel norrmän kan tänka sig att hjälpa invandrare med att lära sig norska och med att komma in på arbetsmarknaden. Ett flertal är inställda på att göra en personlig insats för att förbättra integreringen, men är samtidigt skeptiska till ytterligare invandring och detta kan tyda på att Norge har nått en smärtgräns vad angår hur många invandrare som kan integreras på ett bra sätt.
I övrigt framkommer att det finns ett massivt motstånd i befolkningen mot användande av hijab till polisuniformen; över 80 procent säger nej till det och ytterligare 3,3 procent är ”mycket negativa” till det.
AFTONBLADSHAVERI Oisín Cantwell, proffstyckare på Aftonbladet, har ett märkligt sätt att efterleva sina egna predikningar om peace, love & understanding på. Under natten skrev han på sin Facebook att han skulle skjuta ett par ”lantisar” och dricka meskalin.
Står två överförfriskade lantisar och bräker iron-maiden-högt på gnällbältesdialekt nere på gatan. Om jag hade meskalin så skulle jag dricka det. Och om jag hade ett hagelgevär så skulle jag sedan prickskjuta på dem.
Cantwell, som alltid varit något av en expert på att tala om för andra vad de ska tycka och tänka, skrev senast i går en krönika om hur man bör förhålla sig till Anders Behring Breiviks manifest.
När Resumé frågade Cantwell om inlägget plockades det bort och han uppger att det var omdömeslöst av honom samt att han inte tänkte på Norge då han skrev det.
Jan ”Vi gillar olika” Helin, Aftonbladets chefredaktör, var måttligt intresserad när Resumé ringer upp:
Aftonbladets chefredaktör Jan Helin är på semester i USA när Resume.se når honom:
– Jag har inte sett vad han har skrivit och kan därför inte kommentera det.
Jag kan läsa upp det för dig.
– Nej, gör inte det, det är mitt i natten, jag har semester.
INSÄNDARE Föreställ dig att vi befinner oss ett halvår fram i tiden. I Stockholm ställer representanter för kulturvänstern ut ett konstverk likt det på bilden ovan. Till premiärinvigningen är Norges ambassadör inbjuden och när han ser konstverket blir han såklart vansinnig. Han går bärsärk och knuffar ner strålkastarna i den blodröda bassängen och orsakar på så sätt en kortslutning. Ambassadören blir, under burop från de närvarande, utslängd och därefter följer en debatt som tar sig upp till allra högsta nivå.
Detta kommer såklart aldrig inträffa, men som de flesta säkert kommer ihåg så har det redan hänt! Konstverket ”Snövit och sanningens vansinne” ställdes för första gången ut år 2004 (och senast i februari i år). Personen på bilden var då jihadisten Hanadi Jaradat som, ett halvår tidigare, mördat 21 personer, varav fyra barn, och skadade 51 i en självmordsbomb mot en restaurang i Haifa samägd av judar och araber.
Den svenska vänstern har alltid tagit problemet med terrorism med lätthet. Någon kanske minns att Ung vänster år 2002, under ledning av Ali Esbati, i protest mot EU:s terroriststämplande, skickade pengar till FARC-gerillan och PFLP som är organisationer med kidnappningar, kapningar, överlagda mord, massakrer och bombdåd mot oskyldiga på sin dagliga agenda. Ett annat exempel är ABF (Arbetarnas bildningsförbund) som i våras bjöd in flygplanskaparen Leila Khaled, som aldrig ångrat sina dåd, trots delaktighet i en besättningsmedlems död, att föreläsa.
Vad skulle hända om ett borgerligt ungdomsförbund skulle skicka pengar till en organisation motsvarande Anders Behring Breiviks tempelriddare i ”syfte att testa EU:s antiterrorlagstiftning” eller om Sensus (studieförbund med kristen/borgerlig historia) skulle bjuda in någon gammal styrelseledamot ur Ku Klux Klan? Det kommer vi aldrig få reda på då den svenska högern dragit den enkla slutsatsen att våld mot oskyldiga är terrorism och ondska oavsett ändamål och bakgrundsorsaker. Medan vänstern manar till att se människan bakom gärningsmannen väljer högern att se det personliga ansvaret som det enda relevanta.
Vad kan man då dra för slutsats av detta? Kanske vågar man hoppas att Anders Behring Breiviks terrordåd i all sin vidrighet för med sig ett fördömande av allt våld mot oskyldiga från alla politiska läger, oavsett om det kommer från vänsterextremister, islamister eller högerextremister, separatister eller stater. Terrorismens ondska har fått ett ansikte, även för oss i Norden.
Emil S
Källor:
dn.se/sthlm/ambassador-forstorde-konst
dn.se/kultur-noje/jaradat-kontroversiell-i-fler-sammanhang
dn.se/nyheter/juden-som-fick-ambassadoren-att-se-rott
sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=354727
en.wikipedia.org/wiki/Maxim_restaurant
ungvanster.se/2002/06/18/bryt-mot-lagen-stod-pflp/
abfstockholm.se/_pdf/2011/0504_Leila_Khaled.pdf
ENGLAND Islamistiska extremister har lanserat en affischkampanj över hela England där de proklamerar områden som shariakontrollerade zoner. Samhällen har blivit bombarderade med affischerna där det står ”Du är nu på väg in i en shariakontrollerad zon – islamiska lagar tillämpas”.
De ljusgula anslagen har klistrats upp på busshållplatser och gatulyktor. De är redan en familjär syn i vissa stadsdelar i London och stipulerar att i ”zonerna” ska inget hasardspel, musik, konserter, porr, prostitution, droger, rökning eller alkohol förekomma.
Den ökända hatpredikanten Anjem Choudary påstår sig ligga bakom projektet 
och uppger att han planerar att svämma över specifika muslimska och icke-muslimska samhällen runtom i England och ”så frön för ett långsiktigt islamiskt emirat”.
Under den gångna veckan har dussintals gator i stadsdelarna Waltham Forest, Tower Hamlets och Newham i London blivit utsatta för kampanjen som orsakat oro hos invånarna för att de ska bli hotade för att ”bryta mot islamiska regler”.
Choudary, ledare för den förbjudna militanta grupperingen Islam4UK, varnar att de nu har hundratals, om inte tusentals, människor över hela landet som är villiga att gå ut och patrullera gatorna och sätta upp mellan 10 000 och 50 000 anslag som är redo för distribution.
Regeringen har fastslagit 25 områden i landet som extra problematiska där våldsamma extremister fått ett starkt fotfäste. Scotland Yard arbetar nu med kommunerna för att få bort anslagen och identifiera de ansvariga bakom.
Choudary uppger också att han ska organisera en demonstration mot extremhögern under kommande helg efter terrordåden i Norge. Han menar att de ska sätta det som hände i Norge på agendan och att det är en helt annan situation nu. Den muslimska gruppen måste bli mer vaksam, menar han.
– Jag tror att en attack i Norgestil kan inträffa här.
Kampanjen med de gula anslagen kommer bara månader efter an tidigare kampanj som proklamerade ”gayfria zoner” med diverse koranverser. Kvinnor i delar av östra London, inklusive ökända Tower Hamlets, har hotats med våld och till och med döden av islamister om de vägrar att använda slöja.
Självstyrande muslimska enklaver i Storbritannien?
Hatbrott i London – muslimer misshandlar
Tower Hamlet – islamisternas stadsdel i London
Islamiseringen av Tower Hamlets, London
Sean Hannity (Fox News) ger islamisten Anjem Choudary käftsmällar
TERRORDÅDEN Anders Behring Breivik gillade att Fredrik Reinfeldt och borgarna vann valet 2006. PI inväntar nu att kraven på att Reinfeldt och alliansen kollektivt ska ta avstånd från massmördaren i sann konsekvent och solidarisk anda ska börja hagla från vänstern.
Following the September 2006 elections, Fredrik Reinfeldt became Prime Minister of Sweden, presiding over a center-right coalition government. This is, in my view, positive.
Sidan 601 i massmördarens manifest.
BARNVÅLDTÄKT I början av juni häktades en 44-årig man misstänkt för upprepade våldtäkter på sin egen dotter och på onsdagen väcktes åtal.
Övergreppen startade för tre år sedan då dottern endast var 13 år gammal. Han förgrep sig på henne inte bara i hemmet utan även på en semesterresa. Totalt rör det sig om ett 20-tal tillfällen uppger åklagare Inger Sandström för Nerikes Allehanda.
Utöver de många våldtäkterna ska han även ha utsatt dottern för sexuellt ofredande genom att ta på hennes bröst och underliv, något två vittnen intygar att de sett honom göra. Vid ett tillfälle ska han också ha gett dottern en örfil då hon vägrat att ha sex med honom, därför åtalas han även för misshandel.
Örebro tingsrätt, B 3081-11
NORGE Statsminister Jens Stoltenberg, som fått mycket beröm för hur han hanterat terroråden, talar på en presskonferens om det viktiga i att skilja på extrema handlingar och att ha olika åsikter.
DEBATT Dick Erixons artikel ”Terrordådet används för att tysta debatt” på DagensPS från 26 juli sätter fingret på den ömma punkten: att vänstern och PK-media nu gör allt för att misskreditera de svenskar som ger uttryck för sin demokratiska rättighet; att säga vad de tycker. Att vara emot multikulturellt kaos och hatiska islamister är i vänsterns och PK-medias ögon nu samma sak som att vara terrorist och vilja slakta sina politiska meningsmotståndare.
Vänsterhegemonin i PK-media är total. Även i Dagens Industri talar man på ledarsidan om för svenska folket att ”islamisering av Sverige och massinvandring till landet existerar inte”.
När en tidning som DI ska uttala sig i politiska spörsmål är minimikravet att 1. De vet vad de talar om. 2. Inser de ekonomiska konsekvenserna av en ja, just massinvandring – den största i västvärlden i förhållande till befolkningen - tillika av många analfabeter och anhöriga i olika åldrar som aldrig kommer att försörja sig själva 3. De har en vetskap om att väldigt många i borgerligheten – även av de som inte röstade på SD i förra valet – starkt ifrågasätter det multikulturella kaos som påtvingats Sveriges befolkning dels av politiker som tilltagande framstår som självgoda besserwissrar och dels av vänstervridna drabanter i form av större delen av Sveriges (PK-) journalistkår.
Dick Erixon:
I Dagens Nyheter får Lisa Bjurwald oemotsagd sprida insinuationer och anklagelser mot alla som andas att det kan finnas problem med mulitkulturalismen. Genom att diskutera integrationen har man stimulerat till terror.
[..]
Jag hoppas att en effekt av fredagens blodbad i Norge är att tidningen Focus och andra slutar med den djupt dåraktiga slogan: ”en mans terrorist är en annan mans frihetskämpe”. De som använder denna slogan legitimerar terrorism, naturligtvis också den som Breivik utfört.
Med automatik dyker också journalisters krav på strängare vapenlagar upp. Som om det skulle hjälpa. Det är så naivt att man baxnar. Breivik byggde en gigantisk bomb. Det är inte tillåtet. Ändå gjorde han det. Är det verkligen någon som tror att han inte skaffat sig skjutvapen, hur stränga vapenlagarna än varit?!
Ja, vi kan väl alla undra varifrån alla dessa illegala vapen kommer ifrån? De som tas i beslag av polisen gång efter annan hos kända brottslingar och som sällan förefaller betinga något straff värt namnet. Är det verkligen någon som tror att Breiviks terrorattentat var en impulshandling? Den som vill, får tag på vilka vapen som helst i vårt land är det intryck man får av inte minst gängkrig och mord på öppen gata som vi bevittnar i Sverige litet titt som tätt numera.
En kommentator till Dick Erixons artikel säger klokt:
Sverige är i ett mycket värre tillstånd än många egentligen förstår. 20 års odemokratisk påtvingad mångkultur har lett till en total intellektuell och moralisk kollaps bland elit och mångkulturalister. Demokratiska värderingar har smygande ersatts med mångkulturella ideal och många inom eliten är idag demokratriskt avtrubbade.
En annan påpekar:
Jag såg både norsk och svensk TV dagen det hände. Den norska bevakningen var suverän, varken engelsk eller amerikansk TV hade gjort det bättre. Svensk TV var pinsamt dålig. Nu fortsätter det i svenska tidningars uppföljning av vansinnesdådet. Samma skräp, samma kvasiintellektuella strunt.
NORGE Vi har lyft fram ett flertal inlägg i utländsk press som avhandlat terrordåden i Norge men även vågar belysa den situation som samtidigt finns med en påtvingad mångkultur som splittrat samhället. Trots att stora delar av svensk media tävlat i SM i osmaklighet under de senaste dagarna, framför allt Aftonbladet och Expressen i vanlig ordning, finns även små ljusglimtar av hopp om att den sansade och sakliga debatten inte dött helt och hållet i och med Anders Behring Breiviks terrordåd.
André Assarsson i dagens ledare i Västerviks-Tidningen:
Författaren Lena Sundström skrev på mikrobloggen Twitter den 25 juli att "motsatsen till högerextremism är inte vänsterextremism. Det är det demokratiska samhället o icke-våld", vilket antyder att demokrati och vänsterextremism är samma sak. Fler borde inse att extremism och fundamentalism i sin natur utgör ett lika stort hot mot oss alla, oavsett motiv. Allt annat riskerar leda till en kamp mot terrorn där vi alltid ligger steget efter, upptagna med att dissekera etikett efter etikett. I går muslimsk fundamentalism, i dag högerextremism och i morgon vänsterextremism.
Oberoende socialdemokratiska Aftonbladet försökte i går med rubriken "En fascism för vår tid" hitta en förklaring till händelseutveckling med konstaterande att: "Efter elfte september har en ny sorts högerextremism ökat i styrka". Inte i ett enda ord nämns problematiken med växande extremism och fundamentalism som sådan. Det finns ju inga kortsiktiga poäng att plocka på det. /…/
Men för delar av vänstern som Jan Guillou med sin kolumn: "Om galningen hetat Ali hade våra politiker inte varit så sansade" tycks det vara långt mycket viktigare att vinna tävlingen: "vilken ytterlighet är värst?" än att markera tydligt mot all form av våld. Den som säger sig sitta inne med svaret på exakt hur hotbilden, från olika grupper från yttersta höger- och vänsterkanten eller med religiösa motiv, ska värderas får gärna kliva fram och berätta det för Säkerhetspolisen. Vi andra är upptagna med det som borde vara vår allas uppgift: att sluta upp bakom öppenhet och ta avstånd från all form av extremism och fundamentalism.
[...]
Historien visar att extremism och fundamentalism varit grogrund för två världskrig och tider när mänskligheten visat sin allra sämsta sida. Därför har vänstern ett lika stort ansvar som högern att sluta försöka plocka politiska poänger på vad som inträffat. Nu behövs en bredare diskussion om demokratins överlägsenhet.
Ledare av Johan Eriksson i Norrbottens-Kuriren:
Luleås komunalråd Karl Petersen (S) sa i gårdagens Norrbottens-Kuriren att terrorattentaten i Oslo borde ge Sverigedemokraternas sympatisörer en tankeställare. Gärningsmannen sympatiserade ju med SD, menade han.
Jaha. Gärningsmannen sade sig också vara kristen, han lyssnade på trance-musik och han gillade att spela World of Warcraft.
Lika lite som alla muslimer bär skuld för självmordsbomben i Stockholms julhandel i fjol bör Sverigedemokraternas väljare göras kollektivt ansvariga för de fasansfulla händelserna i Oslo.
Anders Behring Breivik har erkänt sina avskyvärda handlingar. Det var han som begick dåden. Ingen annan.
Dagens ledare i DN med rubriken ”Oanständig koppling”:
Tyvärr har delar av debatten efter massmordet på Utøya och bomben mot regeringsbyggnaderna i Oslo vridits åt ett obehagligt håll. Det är inte förvånande att enskilda individer i bloggar och sociala medier försöker vinna kortsiktiga poäng på oövertänkta anklagelser. Men även en del skribenter i stora medier går över gränsen.
På Aftonbladets kultursida 26/7 illustreras en stor artikel ("Högern, hotet & hatet") med fyra bilder. Den stora föreställer Utøya. Ytterligare två visar ledarna för de populistiska partierna i Norge, Danmark och Sverige: Siv Jensen, Pia Kjærsgaard och Jimmie Åkesson. Den sista är en bild på de fyra alliansledarna i Sveriges regering. Upplägget gör att läsaren förknippar händelserna på Utøya med alla dessa politiker.
Artikeln i sig driver tesen att borgerligheten anpassat sig till de främlingsfientliga och islamofobiska krafterna genom att lägga fram förslag om språktest och tala om förtryckande slöjor eller segregerad simundervisning.
[...]
Men att den används för att koppla företrädare för konservativa och liberala riksdags- och regeringsledamöter i Sverige till ett massmord riktat mot unga socialdemokrater i Norge är direkt oanständigt.
[...]
Det spelar ingen roll om hoten kommer från extremhöger, autonom vänster, organiserad brottslighet, våldsbejakande islamistiska nätverk eller något annat. Även om Säpo inte ser något akut hot mot samhällsskicket från någon grupp, visar de grymma attentaten i Norge och bomberna mitt i julhandeln i Stockholms city att enskilda gärningsmän kopplade till extrema tankegångar kan åsamka stor skada.
Att gemensamt ta avstånd från alla den sortens dåd utan att försöka vinna kortsiktiga politiska poäng genom långsökt associationsskuld är självklart.
Däremot betyder inte demokrati att alla måste gilla vad andra säger. Tvärtom. I de friheterna ingår att det politiska debattklimatet emellanåt kan vara hårt, att den som personligen företräder en åsikt offentligt eller arbetar politiskt får finna sig i att bli kritiserad.
[...]
I efterspelet till terrordåden i Norge behöver det demokratiska samhället visa styrka. Att utnyttja attentaten till felriktade politiska anklagelser bidrar inte till det.
Mats Wiklund i Axess blogg för några dagar sedan angående Jan Guillous osmakliga text:
Jan Guillou skriver i Aftonbladet att eftersom terrorattackerna i Norge utfördes av en icke-muslim har den politiska debatten tystnat. Det var ju ”en galning som hörde hemma politiskt bland sverigedemokrater och fremskrittspartister, en man som beslutat göra någonting för att rädda sitt land från den pågående smygislamiseringen, massinvandringen och kulturförfallet. Dessutom var han blond och blåögd, mer än tio år medlem i Fremskrittspartiet och lystrade till ett ordentligt norskt namn.
Alltså var det som om Norge drabbats av en omfattande tågolycka och den politiska upphetsningen lade sig stilla ner och dog som en kvällsbris.”
Det är ett djupt obehagligt aktstycke: det raljerande tonfallet, den grova insinuationen och den osannfärdiga slutsatsen. Jan Guillou kan inte hålla sig, kan inte lägga band på sig i sin iver att utnyttja en nationell katastrof och mänsklig tragedi för att ta hem några retoriska poänger. Smaka särskilt på formuleringen att det var ”som om Norge drabbats av en omfattande tågolycka”. Vem vid sina sinnens fulla bruk tycker så? Kan Guillou ge några exempel? Några namn eller citat? En skakad nation försöker samla sig efter att ha utsatts för ett frontalangrepp mot sin frihet och demokrati. Men Jan Gulliou beskriver den politiska debatten som död, eftersom förövaren var blåögd och inte hette Ali. Han var galen, men inte muslim.
Jan Guillous fixering vid ras och religion får honom att försöka suggerera fram samband och sinnesstämningar som det helt saknas belägg för. Norge och norrmän blir därmed bara en konstruktion och abstraktion för att passa in i analysen. Därför har artikeln trots allt en stort förtjänst – den röjer Jan Guillou. Hans samhällssyn och avsikter blir med ens alldeles tydliga.
Gårdagens ledare i Barometern:
Sedan det stod klart att dåden inte utförts av islamistiska terrorister utan av en etnisk norsk gärningsman hemmahörande på den politiska högerkanten har ett antal debattörer, däribland Jan Guillou i Aftonbladet, försökt insinuera att alla som i första skedet misstänkte islamister skulle ha gett uttryck för islamofobi.
/…/ Breivik kallar sig kristen och konservativ, var frimurare och Israelvän. Dessutom hade han i det förflutna varit medlem i Norges näst största parti, Fremskrittspartiet.
De som nu vill utnyttja tragedin för sina egna politiska syften vill nu låta konservatismen, kristendomen, frimurarna och inte minst en rad politiska partier som de ogillar ta ansvar för Breiviks illdåd. Skillnaden mot exempelvis de islamistiska terrordåden är emellertid att inga kristna eller konservativa ledare runtom i världen kommer att uttala sitt stöd för Breiviks handlingar. Inga demonstrationståg med sympatisörer till gärningsmannen kommer att avtåga. Anders Behring Breivik är en ensam galning, utan förankring i någon rörelse eller i de åsikter han säger sig företräda.
De som nu försöker hålla Fremskrittspartiet, eller för den delen Sverigedemokraterna, ansvariga för de norska terrordåden gör det utifrån egna politiska syften. Det populistiska Fremskrittspartiet är Norges näst största parti efter Arbeiderpartiet och företräder en liberalkonservativ ideologi. Behring Breivik betraktar dem som en del av det politiska etablissemang som han ville drabba med våld och terror. De svenska Sverigedemokraterna, vad man än må tycka om deras ståndpunkter, arbetar också enligt demokratins spelregler, den demokrati som var målet för Breiviks terror.
Minst av allt är Anders Behring Breivik konservativ. Konservatismens credo är skepsis och eftertanke och dess medel är den långsamma, övertänkta reformens. Dess portaltänkare Edumnd Burke var från början liberal men reagerade mot det politiska våldet och terrorn som följde på den franska revolutionen. Breiviks massmord på unga socialdemokrater och sprängladdningar i centrala Oslo är så långt från Burkes och andra konservativa tänkares ståndpunkter man kan komma.
Robert Stenkvist (SD), politisk sekreterare i riksdagen på SVT Debatt i dag:
Det har gått drygt dygn sedan de fruktansvärda dåden i centrala Oslo och på Utöya, där AUF hade ett sommarläger. Anna-Lena Lodenius är redan ute med sina analyser och förklaringar till gärningsmannens Anders Breiviks fruktansvärda dåd. Vi Sverigedemokrater noterar att Lodenius, med en förutsägbarhet som aldrig slår fel, apostroferar SD i sin artikel. Att FrP nämns kan väl anses naturligt, där var ju gärningsmannen åtminstone medlem. Att sedan gärningsmannen var medlem i andra föreningar ses som ovidkommande. Efter att ha skummat igenom Breiviks "Manifest" så måste det slå alla läsare av detta dokument hur många olika disparata ideologier gärningsmannen tagit till sig, och grovt förvanskat. Jag tänker inte trötta läsarna med någon uppräkning av alla de motargument man lätt kan finna mot Lodenius argumentation. Inte heller tänker vi i SD, förutom det som redan nämnts, polemisera mot Lodenius efter det fruktansvärda och avskyvärda dåd som gärningsmannen gjort sig skyldig till.
I stället vill vi mana till besinning i denna svarta stund. Det kommer en tid för att både polemisera och plocka politiska poäng för de som så vill. Just nu vill vi visa respekt för de unga människor som fallit offer för ett avskyvärt dåd och som vi alla känner stor sorg och vanmakt över. Unga människor har berövats sitt liv och sin framtid, på det mest meningslösa sätt. Fäder och mödrar har förlorat sina söner och döttrar på ett ofattbart brutalt och cyniskt sätt. Mördarens kallblodighet är ofattbar, vi har knappt sett sådan kallblodighet och cynism ens på film. Den enda passande replik som kommer för mig är Olof Palmes berömda replik 1972 om USA:s bombningar, då i singularis. Ni kan själva räkna ut hur repliken ser ut.
Jag vill uppmana alla att besinna sig och visa medkänsla för de som drabbats så fruktansvärt hårt i Norge. Det kommer en tid när vi kan och skall analysera och polemisera, det hör demokratin till. Just nu skall vi visa respekt för de som bragts om livet och dess anhöriga. Avslutningsvis vill jag rikta en direkt ståndpunkt till Anders Behring Breivik. Vi i SD tar avstånd från dina omänskliga och groteska terrordåd. Vi bryr oss inte om vad du skrev i ditt dokument, ty ditt mördande under fredagen den 22a var, oförlåtligt, vidrigt och AVSKYVÄRT!
Förslag på fler sansade alster? Maila gärna in tips!
TIDNINGSCENSUR Istället för att mana till en sansad debatt och rensa ut alla stollar som kommenterar , inte minst i spåren efter de fruktansvärda dåden i Norge, väljer nu istället massmedia att ta till storsläggan.
Värmlands Folkblad väljer att stänga helt för kommentarer.
– Jag kände att det som hände i helgen var droppen som fick bägaren att rinna över, säger Peter Franke VF:s chefredaktör.
– När jag läste ur gärningsmannens dagbok kände jag igen mycket från de kommentarer som både VF och andra tidningar, som till exempel Aftonbladet och Dagens Nyheter, får på nätet. Det är både främlingsfientliga kommentarer och hat mot socialdemokrater, säger Peter Franke.
– Vi måste ha en anständig debatt och det har vi inte nu. Risken är att det här bygger upp mer främlingsfientlighet och hat.
Danska Berlinske tar en annan väg. Det ska inte gå att kritisera mångkulturen eller islamiseringen i lika stor utsträckning för det kan locka nya extrema krafter att utföra vansinnesattentat. Därför ska man nu registrera sig en profil, troligen med sitt namn, innan man får kommentera, där IP sparas. Falska profiler raderas. De ska även ha dygnet runt-moderering och lägga in ‘cue words’, ungefär som vi har nu. Bannade ord som skickar inlägget direkt till granskning.
Sedan tidigare finns det ett företag som "Interaktiv Säkerhet" i Varberg. Se skärmdumpen överst. De anlitas av alla stora redaktioner. Får ni något raderat ligger de bakom. Läs mer i posten Politiskt korrekt medias censur avslöjas!
PI skickar också ut folk som inte kan sköta sig eller provocerar fram stupida svar från andra. Vi låser sällan helt för kommentarer men när så sker brukar det vara befogat. I övrigt försöker vi hålla fältet öppet även om våra moderatorer har sina direktiv. Seriös debatt är det som gäller på PI.
TERRORDÅDEN Norges statsminister Jens Stoltenberg har hanterat krisen på ett förnämligt vis trots att han är direkt involverad och nära alla offer. Han var snabbt på plats på sjukhuset, besökte ön i efterhand, talade till folket, höll ett sorgsamt personligt tal vid minnesstunden. Den hanteringen kan man knappast tillskriva Fredrik Reinfeldt, som närmast arrogant upvisar brister i sitt ledarskap. Det framkom även tydligt redan i december vid självmordsbombarens misslyckade dåd.
Reinfeldt är inte unik. Göran Persson och andra socialdemokratiska ministrar, speciellt Laila Freivalds, var oehört avvisande och kyliga under tsunamikatastrofen 2004. Det tog lång tid innan de reagerade.
Peter Wolodarski, ledarskribent DN, skriver även en ledare i ämnet.
PEDOFIL I likhet med Farstamannen Salar Mahmoud Hassan har den irakiska gärningsmannens modus operandi varit det samma. Mannen tog kontakt under perioden sommaren 2009 till hösten 2010 med barn, merparten flickor i åldern 6-12 år och lurade in dem i portar. Därinne blottade han sig, kissade och onanerade inför barnen. I två fall har han även fått barnen att utföra oralsex på honom vilket räknas som våldtäkt: sexuella handlingar som är jämförbara med samlag. Barnen har utsatts i Stockholmsområdet, i bland annat Sundbyberg, Norsborg, Kista, Tyresö, Kungsholmen, Södermalm, Huddinge, Älvsjö och Brandbergen.
Sommaren 2010 tillsattes en särskild kommendering av utredare som skulle kartlägga gärningsmannen. Utredarna fick slutligen ett namn och irakiern greps den 15 december 2010 och häktades den 17 december. Han erkände en del övergrepp, andra har han förnekat. Det handlar om 48 barn som han utsatt för sexuella övergrepp och ofredanden. Polisen tror även det finns ett mörkertal av barn.
Mannen åtalades sedan för två fall av våldtäkt mot barn, 27 fall av sexuellt ofredande och tre fall av ofredande. Nu har domen kommit.
Ziad Ahmed Reshid, 1973 och medborgare i Irak med tolkbehov på arabiska, för många fall av sexuellt ofredande, enstaka fall av sexuellt övergrepp mot barn samt ofredande och olaga tvång. Han ska även utge skadestånd till barnen.
Åtalet gällande två fall av våldtäkt mot barn ogillades.
Kammaråklagare Zilla Hirsch hade yrkat på att Ziad Ahmed Reshid efter avtjänat straff skulle utvisas med förbud att återvända, dels eftersom han kan antas fortsätta begå liknande brott och dels eftersom den skada, fara och kränkning brotten har inneburit är så allvarlig.
Hennes yrkande bifölls; Ziad Ahmed Reshid utvisas efter avtjänat straff.
Solna Tingsrätt
TERRORDÅDEN Gavin Hewitt, BBC News europaredaktör, sällar sig till skaran utländska journalister som beskriver Norge och Europa i en omvälvande förändringsprocess som aldrig sanktionerats av befolkningarna och således skapar oro, rotlöshet och splittringar. I går återgav vi en ledare i The Jerusalem Post som var inne på samma spår – en diskussion som egentligen aldrig varit möjlig i Sverige och efter fredagens händelser kanske aldrig kommer att bli det.
For at least nine years he carried anger towards the changes occurring in Norwegian society. He did not accept the multicultural country that was emerging. It threatened his identity and he felt alienated from it. He was in contact with other extreme groups who increasingly saw Islam as a danger and the enemy.
[...]
Across Europe there is a strong and growing concern about immigration. It is partly fuelled by unemployment but also has its roots in threatened identity.
Societies have been changing fast. There is mounting frustration that officials at both European and national level seem not to listen to the views of the voters.
With globalisation, national identity seems to have become more important. The nation state stubbornly remains the focus of most people’s identity. And so nationalist parties have made gains in many parts of Europe.
There are frequent expressions of concern about the growing influence of these parties. Others say that they provide a useful channel for the feelings of frustration and alienation.
Some of Europe’s leaders, from Angela Merkel to David Cameron, have questioned multiculturalism.
The danger, of course, is that such statements can encourage extremism. Others say that in Europe the debate needs to be had, openly and transparently about immigration and multiculturalism.
It cannot be hidden away because it feeds a paranoia but it is one of the most sensitive issues in Europe today and is rising up the agenda.
[...]
Norway’s tragedy will be used by some to speak of the dangers of populism. Others will insist that openly and sensitively these questions must be examined and not left to the internet chat rooms.
[...]
But these terrible events will prompt a time of reflection in Europe.
NORGE Høle är en liten stad nära Utøya där massakern på de norska ungdomarna skedde. Enligt en man i 40-årsåldern den franska tidningen Le Figaro intervjuat förutspådde de att något sådant här kunde inträffa.
Mannen säger till Le Figaro att ”även här, i ett konservativt medelklassområde med vackra hus har vi tvingats acceptera tjetjener och somalier”. Han menar också att för varje år har ungdomarna som kommit till ön för att medverka i Arbeiderpartiets ungdomsläger förändrats och fler och fler har bestått av invandrare.
– Det är en stor förändring, i synnerhet för äldre personer bland oss. Vi känner inte igen vårt land längre.
Le Figaro via Islam versus Europe
TERRORDÅDEN I NORGE Vi väntade egentligen mest på att det skulle 
komma, och vem bättre att leverera än Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet, som tidigare stått bakom liknande infantila texter. PI är en del av den miljö som drev Anders Behring Breivik till att göra vad han gjorde, påstår Lindberg, utan någon som helst självinsikt om det klimat just hans egen tidning bidragit till under de senaste åren där hetsen mot oliktänkande varit primärt och i sin tur lagt grunden till en avgrundsdjup splittring i det svenska samhället där endast de med rätt åsikt är de ”normala” och de övriga är ”onda”. Med samma login skulle man kunna påstå att självmordsbombaren i Stockholm hade fått sitt tankegods från Aftonbladet. Således fortsätter vänstern att försöka plocka politiska poäng i vad som kan vara deras mest osmakliga kampanj hittills.
Den misstänkte mördaren Anders Behring Breivik är också en produkt av sin tids politiska klimat. Han är på det sättet ingen ensam galning.
Som Daniel Poohl, chefredaktör för tidningen Expo och en av Sveriges ledande experter på högerextremism, skriver: "Han kan ha agerat ensam, det vet vi inte allt om. Men han hade en gemenskap, en idévärld där hans tankar fick näring."
Den idévärlden kan vem som helst hitta på nätet. På hemsidor som Politiskt inkorrekt eller dess norska motsvarighet Document.no. I kommentatorsfält och hos Sverigedemokratiska bloggare.
Den grundläggande tanken är att muslimerna håller på att ta över. Det "politiskt korrekta" etablissemanget med politiker, särskilt till vänster, kulturpersonligheter och medier, undanhåller sanningen från folket och förhindrar fri debatt.
Det är en idévärld som är stark kring partier som Fremskrittspartiet i Norge, där Breivik själv var aktiv till 2007. Och kring Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti.
