POLITIK Sverigedemokraterna har misslyckats. Trots det stora inflytande partiet uppenbarligen haft, som senast i frågan gällande sjukförsäkringen, tycker alltså författaren Annika Hamrud att SD misslyckats och i stället tydliggjort deras ”kulturrasistiska ideologi”. En gammal PI-bekant dyker med andra ord upp igen med det sedvanliga dravlet.
Annika Hamrud borde de inbitna PI-läsarna känna till. Hon är en rabiat SD-hatare som bland annat författat boken ”Svensk, svenskare… ett reportage om Sverigedemokraterna” och gjorde bort sig rejält i samband med en debattartikel på SVT i oktober 2010 då hon och partnern Elisabet Qvarford försökte sig på att tolka ”SD:s hemliga kodord”, en nutida klassiker (se Kent Ekeroths replik här).
Nu gör Hamrud något av en comeback och menar att SD har misslyckats, trots det stora inflytande man har haft i riksdagen. Så pass faktiskt att statsminister Fredrik Reinfeldt senast i dag grät ut i DN och beklagade sig över läget.
Resultatet efter SD:s första år i riksdagen är för dem extremt nedslående, trots den till synes perfekta positionen med en minoritetsregering. För inget av partierna har samarbetat med dem. Andra partier har tagit emot deras stöd men aldrig gett något i utbyte. Ibland går de så långt att de inte ens vill ha SD:s passiva stöd. Och invandringspolitiken har tvärtom blivit mer generös, eftersom regeringen valt att göra upp med Miljöpartiet.
Här väljer Hamrud att gör en lika extrem tolkning som hennes egna vänsterextrema åsikter. Att ingen av de andra partierna har samarbetat aktivt med SD betyder inte att de inte haft ett reellt inflytande. Däremot visar det på vad många av oss hävdat ett bra tag nu, att det inte råder en riktig demokrati i Sverige. Man får vara med i leken så länge man har de ”rätta” åsikterna, annars är det utfrysning och mobbning som gäller – inte helt olikt skolgården.
Inträdet i riksdagen har också för allt fler gjort det tydligt hur den särskilda form av främlingsfientlighet som partiet bekänner sig till yttrar sig – kulturrasismen.
Företrädare för den typen av rasism pekar ut vilka kulturer som de menar fungerar i Sverige, och vilka som inte gör det, helt enkelt vilka människor som är assimileringsbara. SD kallar detta för öppen svenskhet. Riksdagsledamoten Kent Ekeroth menar till exempel att grekisk text utanför en restaurang är OK, men inte arabisk. Japaner är OK, men inte nordafrikaner.
Ständigt dessa nya ord. ”Ensamkommande flyktingbarn”, vuxna män som varken är barn, ensamma eller riktiga flyktingar med skyddsbehov. ”Papperslösa”, illegala invandrare på vanlig svenska. ”Ungdomsgäng”, kluster av invandrarungdomar som utför ”pojkstreck”. Etc, etc, etc…
De egna lösningarna på en av vår tids mest omvälvande problem kommer inte dessa människor med utan lösningen är bara att fylla på de så kallade utanförskapsområdena, ned med huvudet i sanden och hoppas på det bästa. Och de som försöker göra något åt saken ska så klart brännmärkas – ett bra exempel på detta är hur Per Gudmundson blev behandlad efter att ha tagit upp kalla fakta i en artikel nyligen.
Apropå Hamrud, så här resonerade hon efter Mustafa Cans så kallade erotiska novell:
Ridå.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
