OPINION Tarek Fatah – muslim och författare till boken ”The Jew is not my enemy” – kommer ursprungligen från Pakistan, är numera kanadensare och något så ovanligt som en liberal muslim som aktivt arbetar för den parlamentariska demokratins värderingar; yttrandefrihet, jämlikhet mellan könen, likhet inför lagen, åtskillnad mellan politik och religion med mera, fr. a. via organisationen ”Muslim Canadian Cogress”.
Han växte upp i Karachi och blev redan som tonåring fängslad för sina politiska åsikters skull. Han konstaterade att den islamistiska ideologin är fascistisk och att det var omöjligt för t. ex. hinduer att uttrycka sin religiösa tro i det land där hinduismen en gång föddes. Även zoroastrismen gjorde islamisterna allt för att utrota. Det är en religion som grundades av Zarathustra 600 år före Kristi födelse i nuvarande Iran, och som före muslimernas härjande erövringar från 600-talet och framåt, var en av världens största religioner. Tarek Fatah hävdar att muslimer måste ge upp drömmen om evig jihad, heligt krig.
När Tarek Fatah som ung TV-reporter av politiska skäl under dåvarande militärdiktatur fråntogs rätten att försörja sig i Pakistan for han med sin familj till Saudi-Arabien där både han och hustrun levde och arbetade inom reklam under tio år. Vid det laget skulle hans dotter som tioåring bli tvungen att täcka sitt hår varför familjen i stället flyttade till Kanada i slutet av 1980-talet. Intressant nog vägrade hans hustru under åren i Saudi-Arabien att bära hijab, hon brukade ha med sig småstenar som hon kastade på folk som antastade henne. Det är i hög grad p.g.a. att männen i muslimska länder saknar respekt för personer av det motsatta könet som kvinnor ”tvingas” täcka sig. Utan tygsjoken blir kvinnor lovligt byte.
Under åren i Saudi-Arabien mötte Tarek Fatah den diskriminering, rasism och apartheid som är inbyggd i islamismen. Visserligen muslim, men tillhörande den indiska folkgruppen var han i alla år ”den smutsige indiern” eftersom hans hy är mörkare än arabens. Självklart är rasismen lika utbredd i andra arabiska länder, bland libaneser, syrier, palestinier o.s.v. – det är inte alls bara i Saudi-Arabien som personer med mörkare hy ses som mindre värda utan generellt i arabiska, islamistiska länder. Enligt Tarek Fatah kallas mörkhyade ofta för ”slaven” på arabiska. Med tanke på att öppen slavhandel med afrikaner stoppades först i början av 1960-talet i många arabiska länder är det inte svårt att förstå. ”Slaven” finns ju kvar i mannaminne.
Med hänblick på ”den arabiska våren” tidigare i år konstaterar Tarek Fatah att ”ingen ställer frågan om vad som kommer att hända i de muslimska, arabiska länderna med personer som 1. inte är araber och 2. inte är muslimer? Vilka rättigheter kommer andra folkgrupper att ha i exempelvis Egypten? Gäller ”våren” endast araber och muslimer? Det är ju så det brukar vara… ”
Den organisation som Tarek Fatah arbetar för ”Muslim Canadian Congress” bildades kort efter elfte september. Han och några meningsfränder konstaterade att det inte finns någon muslimsk organisation i världen som arbetar dels för ett åtskiljande mellan staten och religionen och dels för full jämlikhet mellan könen. Han säger ”den moské som inte låter kvinnor sitta längst fram i församlingssalen kan inte betraktas som en välgörenhetsorganisation i Kanada och därmed få skattenedsättningar och andra fördelar.” Andra muslimska organisationer i Kanada som CARE och ISNA är intimt sammanknutna med det muslimska brödraskapet som håller fanan högt för förtryck och ojämlikhet människor emellan.
Givetvis försöker muslimer som är emot demokrati och jämlikhet tysta Tarek Fatah, främst genom dödshot. Det tycks vara lika populärt i Kanada som i Sverige att använda twitter som hotväg när politiskt inkorrekta åsikter ska tystas till varje pris. ”Om du, din smutsige lille skit, fortsätter att ifrågasätta slöja och hijab och i Kanada så…” ”Vi vet var ditt kontor ligger… ” Polisen i Toronto är infiltrerade av muslimer som förhindrar att denna typ av hot polisanmäls, i stället vill man agera ”medlare” mellan den hotade och den som hotar. Situationen blir schizoid eftersom den som blivit hotad ska få känslan av att det som hänt, egentligen inte har hänt: ”dödshoten var inte så allvarliga som man kan tro”. Jämför det som hänt Per Gudmundson, SvD, den senaste veckan.
”The Jew is not my enemy”, Fatahs senaste bok har fått stor uppmärksamhet, bl. a. eftersom den understryker vikten av att muslimer talar om judar som ett folk, inte som enskilda individer i en folkgrupp som har en särskild religion. Judar, menar han, är ett folk som tyskar, indier, svenskar o.s.v. och det vill till att muslimer erkänner detta. Antisemitismen har antagit en annan skrud idag, inte minst i Europa där man kan dölja sin antisemitism bakom snack om att man är pro-palestinier.
Madame du Nord
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
