FÖRVIRRAT Cecilia Notini Burch, doktorand i historia vid Stockholms universitet, jämför i en artikel i SvD i dag på fullaste allvar den nutida invandringen med den för hundratals år sedan och efter andra världskriget som i huvudsak bestod av andra européer och i en omfattning som utgör blott en bråkdel av dagens siffror. Dessutom heter det ”oss” och ”nation”, i kulturrelativisternas värld finns det som bekant ingenting som betyder någonting.
Den kulturella enheten är dock till stor del en myt. Kulturer är inte, som många vill tro, statiska och likformiga. De förändras ständigt i möten med nya idéer och traditioner. Detta gäller självfallet också "oss" i Sverige. Ty även Sverige är byggt av migranter, liksom den svenska kulturen. Uppfattningen att Sverige först efter andra världskriget blev ett invandringsland är felaktig. Under det fattiga 1800-talet var av naturliga skäl Sveriges emigration större än immigrationen. Men den "nation" som byggts upp under århundraden dessförinnan präglades i mycket stor grad av migranter från kontinenten som kom hit och spred idéer och kunskap, drev handel och så vidare. Framför allt det tyska inflytandet var stort, men även nederländare, skottar, engelsmän, fransmän, italienare, balter och polacker levde här i perioder och byggde skepp, tryckte böcker, bedrev vetenskap, smidde guld, startade handelshus, tillverkade kläder och redskap, målade och sålde konst. Och uppbyggnaden av den svenska välfärden under efterkrigstiden hade inte varit möjlig utan immigrerade greker, jugoslaver, turkar, finländare med flera. Även flyktinginvandringen bidrog med värdefulla insatser till en arbetsmarknad som skrek efter framför allt manuell arbetskraft till de många industrierna.
Mot denna bakgrund ter det sig märkligt att motståndet mot migration verkar öka bland befolkningen och i rikspolitiken snarare än minska. Sverige står ju inför samma demografiska problem som övriga Europa. Att som Sverigedemokraterna hävda att invandringen till Sverige skapar "omfattande ekonomiska, sociala och kulturella problem", samt att den "mångkulturella samhällsordningen" utgör ett "allvarligt hot mot den inre sammanhållning och stabilitet som utgör grunden för hela den solidariska svenska välfärdsmodellen" är därför inte bara historielöst, utan också potentiellt destruktivt för Sveriges framtida tillväxt och välfärd. "Problemet" med invandringen till Sverige tycks snarare ligga i svårigheterna som alltför många fortfarande upplever på den svenska arbetsmarknaden, bland annat diskriminering. Kanske är det dags att tömma garderoberna på kulturella myter och främlingsfientlighet och öppna gränserna snarare än stänga dem? Detta tycks, i en alltmer globaliserad värld, vara lösningen på (väst)världens problem.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
