INSÄNDARE Likheterna mellan allehanda odemokratiska 
grupperingars handlingar såsom Antifascistisk aktion och Jan Helins Aftonbladets beslut om att ta bort möjligheten att anonymt kommentera tidningens artiklar är många. Där de mer primitiva rörelsernas möjligheter att påverka slutar, tar de mer sofistikerade vid, på en helt annan nivå med helt andra möjligheter. Jag menar att till exempel Aftonbladet har hittat ett än mer effektivt sätt än de utomparlamentariska rörelsernas skrämseltaktik för att kväva obekväma åsikter, man har hittat ett sätt att stoppa dem innan de ens yttras. Klart är att våldshandlingar mot politiskt aktiva och ett stopp mot möjligheten att kommentera artiklar anonymt är två led mot ett gemensamt mål – att kväva och bekämpa Sverigedemokratiska åsikter och värderingar.
De senaste veckorna har vi kunnat läsa i media om upprepade attentat riktade mot Sverigedemokratiska kommun- och regional politiker. Senast i Eskilstuna där Therese Borg vaknade mitt i natten av att sten kastats genom flera fönsterrutor. Häromdagen kunde man läsa om ännu en SD-politiker i Eskilstuna som utsatts för angrepp i form att hotfulla budskap sprejmålade på dennes hus. Det råder inget tvivel om att attackerna mot just sverigedemokrater har ökat den senaste tiden. Vi kunde redan 2008 ta del av SÄPO:s rapport om våld och hot mot politiskt aktiva där antalet Sverigedemokratiska angrepp utmärker sig signifikant i förhållande till hot och våld riktat mot representanter från övriga partier. När vi samtidigt de senaste åren kunnat läsa om sverigedemokrater som uteslutits från fackförbund, förlorat sina jobb, blivit orättvist behandlade i skolan osv. så är det för mig ingen gåta varför vi ser så många tomma stolar i landets kommunfullmäktigen. Jag kan bara konstatera att hade jag varit till exempel moderat eller socialdemokrat så hade jag varit kommunpolitiker idag. Men nu är jag en Sverigedemokrat med för mycket att förlora.
Just i detta skede annonserar flera ledande kvälls- och dagstidningar att man ska ta bort rätten att kommentera respektive artiklar anonymt. Detta beslut togs emot mycket bättre än vad jag trodde hos det svenska folket. Mycket på grund av den sinnrika paketeringen av införandet av denna praxis. Att linda in det i den oerhört olyckliga tragedin i Oslo känns fruktansvärt fegt, men tydligen effektivt med tanke på de få upprörda rösterna som hörs. Denna praxis hade givetvis införts förr eller senare, detta då kommentarfälten ofta ger en bild av verkligheten som inte till exempel Aftonbladet delar. En annan anledning menar jag också är att man inte vill vara en plattform för spridandet av den politik man ständigt bekämpar och försöker kväva.
Detta gäller givetvis inte bara den Sverigedemokratiska politiken utan alla andra demokratiska partier som, ur medial synpunkt, driver kontroversiella frågor. Jag tänker på kristdemokraternas motstånd till homovigslar och homoadoptioner, på miljöpartiets syn på bensinskatten, på moderaternas inställning till licensjakt på varg, på folkpartiets utspel angående användandet av heltäckande slöja såsom burqa i skolan etc. Dessa är frågor som ofta anses väldigt kontroversiella, och med det kommer också faror. Jag vill mena att om man driver den typen av frågor som tas upp ovan så riskerar man att utsättas för fysiskt och verbalt våld, vilket tvingar politiker att avstå från att driva dessa frågor offentligt. Några av dessa frågor tonas nu ner ytterligare i och med slopandet av möjligheten att vara anonym på flera stora tidningar. Vi sverigedemokrater menar att alla ska ha rätt att uttrycka sin åsikt, under förutsättningen att man håller sig inom Svea rikes lag, utan att riskera att utsättas för hot och trakasserier. Detta är demokrati när den sätts på sin spets, detta är den demokrati vi står bakom och förordar. Det är därför som jag menar att endast Sverigedemokraterna förtjänar partiändelsen – demokraterna.
Om hot och våld mot folkvalda politiker fortsätter så kommer färre och färre att våga engagera sig. Är det rimligt att en av de mest utvecklade demokratierna i världen ska ha medborgare som väljer att inte engagera sig politiskt just på grund av rädsla? Detta är inte värdigt Sverige, detta är inte värdigt en demokrati värd namnet. När dessa politiskt intresserade människor väljer andra mer riskfria sätt att uttrycka sina åsikter så tar man bort denna möjlighet. Jag frågar igen; är detta en demokrati värd namnet?
Det budskap flera av dessa tidningar sänt ut är mycket enkelt; stå för vad du tycker! Jag ställer mig givetvis frågan; till vilket pris?
Frank
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
