KRÖNIKA Uttrycket ”att fiska i grumliga vatten” syftar oftast på att man har en avvikande åsikt. Det handlar om när de fritänkande och obekväma vill bryta sig ur konsensusfängelset vare sig det handlar om feminism, klimathotet eller invandring. Det tyder på mod att ”fiska i grumligt vatten”. Man fiskar efter sanningen.
Fritänkande, modet att vara obekväm och oberoende av andras näsknäppar, är de som både utmanar och skrämmer PK:idiotismens försvarare. Deras värld av färdiga paket med lösningar tål inte att man öppnar dem. De är Pandoras ask som släpper lös de sju dödssynderna.
Det sägs att den ytterst mest skadliga dödssynden är högmod. Högmodets representanter har rätten att döma – enligt dem själva. Högmodet går inte att besegras, det hittar då bara nya vägar. Men det är ”de saktmodiga” som så småningom kommer att störta högmodet från sin tron.
Owe Wikström, religionsprofessor på Uppsala Universitet, skrev 2001 en riktig bestseller: ”Till långsamhetens lov”. Den handlade om nutidens fulltecknade och ohanterliga liv som bara alltför människor befinner sig i. De hinner inte, tillåter sig inte, att bara andas och känna inåt, till hjärtats slag, till tankars och känslors ständigt pågående kamp för att ta makten. De är offer för självförverkligande egoism och de PK-tänkande fängelsemurarna.
De samhällsbärande sönderstressade är högmodets bästa vän. Varje kväll när Rapport förser dem med de socialistiskt tillrättalagda nyheterna, är de för trötta för att ifrågasätta. De förvandlas till svängdörrar och insuper alla ”korrekta” uppgifterna och analyserna med hull och hår.
De insuper och fylls med propaganda från en statskontrollerad maktapparat som inte står långt ifrån en diktatur. De lär sig att ”tänka rätt”.
De lär sig att ensamma mammor inte har pengar till mat, att vargar måste dödas för att bli fler – och att invandrare är offer för i princip allt och alla. Framför allt är de offer för ”hatet” d v s de obekväma och fritänkande individerna som inte köper färdiga sanningar.
Invandrarnas offerstatus erhåller de från de högmodiga samhällsbärande institutionerna och politiker. Det handlar i själva verket om en typiskt ojämlik relation, där en ofelbar maktelit ser ner på de som behöver samhällets samlade resurser. Man öser miljard efter miljard över offren för att uppleva hur egot växer för varje krona.
Andra åtgärder för ”offren” är att bjuda på särlösningar och särbehandling, parallella samhällen och t o m slopa landets egna lagar. Att befolkningen i övrigt protesterar till viss mån, förkastar man som ”rasister” som inte förstår det goda samhällets intentioner att ställa upp på ”de svaga”, ”de utsatta”, de som ”lever i utanförskap”.
De högmodiga och maktfullkomliga blir allt mäktigare på folkets bekostnad. Det skapar ännu mer högmod, nu kombinerat med såväl förtryck av de oliktänkande och hyckleri. Makten t o m sanktionerar våld mor de fritänkande. De lever numera under ständiga hot, trakasserier och rent våld.
Högmodet i en maktapparat som är besatta av offertänkande är de verkliga rasisterna. De skiljer på människor och människor. Att offerförklara stora grupper är att se ner på dem från sin högtstående position, Sedan förklarar de krig mot de fritänkande och ifrågasättande. Metoderna blir med tiden allt grövre. Människor som man inte kan sätta sig på och förkunna likt prästen i predikostolen som beskriver Domens dag, förklarar man krig emot. Dokument som inte får publiceras. Statistik som manipuleras. Och ett antal politiskt tillsatta generaldirektörer och prästerskap. Och domstolar.
Landet är Sverige. Och ”de som fiskar i grumliga vatten” är alla de som har modet att stå upp för demokratin och försöka locka de högmodiga tillbaka in i Pandoras ask.
Kruman
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
