Foto: Roger Lundsten
VANSINNE Afghanske medborgaren karim Qasimi kom till Sverige som ett så kallat ”ensamkommande barn”. Han var då enligt egen uppgift 17 år gammal. Han fick avslag på sin anökan om asyl då han inte befanns ha tillräckliga skäl för ett permanent uppehållstillstånd. Han säger sig också ha en livshotande sjukdom för vilken han inte kan vårdas i hemlandet. Efter tre avslag hämtades han av polisen för att avvisas ur landet och sattes tillfälligt på häktet i Göteborg för att därifrån föras till Sahlgrenska sjukhusets psykakut då han uppgav att han ”mådde dåligt”. Väl där krossade han en lampa och skar sig i halsen. Läkarna plåstrade ihop honom och förde tillbaka honom till häktet och avvisningen verkställdes.
Vid ankomsten till Kabul fick han $150 i bidrag. Han försökte skaffa ett jobb men hittade inget, istället levde han på pengar som vänner i Sverige skickade. Efter två månader bestämmer han sig för att ta sig tillbaka till Sverige och tar hjälp av människosmugglare.
Den långa vägen tillbaka till Sverige går genom Förenade arabemiraten, Iran, Turkiet, Grekland, Italien, Tyskland, Polen, Danmark och till sist målet Kalmar.
Vid ankomsten till Sverige var Migrationsverkets reaktion: ”Är det du igen?”
Qasimis juridiska ombud i Sverige, Thabo Muso, utövade påtryckningar på Migrationsverket för att pröva hans fall på nytt. Hans begäran avslogs åter igen men Muso överklagade till Migrationsdomstolen. Förhandlingarna varade i två timmar och plötsligt hade Migrationsverket ändrat inställning och Qasimi beviljades permanent uppehållstillstånd. Muso hoppas nu på att domen ska bli vägledande för andra asylsökande i samma situation.
Med andra ord lönar det sig att tjata sig in i Sverige, trots flertalet avvisningsbeslut. Även Dublinkonventionen, som säger att asylsökande ska få sin sak prövad i första mottagarland, verkar vara satt på undantag. Aftonbladet instämmer i hyllningskören med rubriken ”Han vann kampen”.
Qasimi lever nu i en etta i Göteborg och praktiserar i en second hand-butik.
Migrationsdomstolen
Mål nr UM 401-09 E, UM 502-09 E, UM 502-09 E.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
