LÄSARBIDRAG I dagens SvD (11/11) skriver en lång räcka professorer och andra med enklare akademiska meriter (*se lista på namn nedan) och ondgör sig över att utbildningsminister Jan Björklund haft mage att ändra i Skolverkets förslag till studieplan för grundskolan.
Denna gång gäller det ämnet geografi där den samlade skaran anser att Björklund vill flytta tillbaka skolan inte mindre än 100 år i tiden!
Jag har levt med uppfattningen att just ämnet geografi såtillvida är ganska oföränderligt då det handlar om hur vår jord ser ut och hur den bland annat kan indelas i regioner, klimatområden och länder. Det handlar fortfarande om berg, floder, sjöar, hav, natur- och klimatförhållanden med mera. Även om länder skiftat namn och regimer så är väl just regim- och kulturfrågorna snarare något för undervisningen i historia, religion, samhällskunskap med flera ämnen.
Det finns ju en tendens hos många forskare – särskilt inom rent vetenskapligt mer svårdefinierade discipliner – att försöka pressa in så mycket som möjligt inom just deras respektive ämnesområde. Och detta skulle möjligtvis kunna utgöra en bevekelsegrund för en del av artikelförfattarna. Men mitt intryck är i första hand något helt annat. Här har vi istället att göra med ett gäng ur förtrytelsens skola som tillhör vänstern och de politiskt korrekta och som vill "sälja på" redan grundskoleeleverna ett kraftfullt politiserat och urvattnat "koncept" som just kännetecknar vänstern och de politiskt korrekta. Det är symtomatiskt att företrädare för denna politiskt korrekta vänsterfalang kommit att dominera en mängd strategiskt viktiga statliga myndigheter såsom Skolverket (indoktrinering), Länsstyrelserna och Fiskeriverket (miljöfrågor som är det främsta området som omgärdas av politisk korrekthet vid sidan av invandrings- och integrationsfrågor) med flera.
Ingenstans frodas den innehållslösa och floskelbetonade retoriken så starkt som hos denna rättrådiga församling av politisk korrekta kolportörer. Nedan ges några prov från artikeln;
"Jordens utveckling och dagens epokfrågor är kopplade till en globaliserad värld där politiska och ekonomiska maktstrukturer ändras, resurskonflikter ökar och klimatförändring ändrar människans livsvillkor lokalt och globalt. Det moderna geografiämnet integrerar naturvetenskap och samhällsvetenskap och ger verktyg för att hantera frågor om hållbar utveckling kopplat till samband mellan natur, människa och samhälle".
"Geografiämnet skall bidra till att eleverna som vuxna skall delta i och bidra till utvecklingen av ett demokratiskt, globaliserat och hållbart samhälle".
Skribenterna skriver sedan att Skolverkets ursprungliga förslag till ny kursplan bygger på en helhetssyn på jorden som ett föränderligt system där delar interagerar och bygger helheten. Vidare att geografiundervisningen skall "bidra till en välinformerad syn på världen i sin helhet och ge god förståelse för olika kulturer och levnadsförhållanden och hur dessa faktorer samverkar med varandra".
Enligt de politiskt korrekta är den "gamla skolan" etnocentrisk då man börjar med att studera Sverige, sedan Norden och Europa och sist Världen. En ganska logisk ordning på detta stadium kan tyckas. Kanske skulle man börja med Afrika, Asien och Arabhalvön enligt förtrytelsens skola.
Det får väl antas att flera av skribenterna varit engagerade i att skriva ihop Skolverkets ursprungliga förslag och nu ger luft åt sin förtrytelse då man blivit tagna med byxorna nere.
Man skriver slutligen; "det är illa nog att underkänna ett resultat som växt fram utifrån en demokratisk process som vilar på intressedialoger och forskningsresultat utan att diskutera vad de vidtagna ändringarna får för konsekvenser i undervisningen". Man får väl säga att allt inte blir bättre om det genomgår någon slags demokratisk process. I fall som detta handlar det väl främst om lämplighet, kompetens och oväld, det vill säga att inte lägga in politiska värderingar. Och jag undrar om man inventerat den kompetens som säkerligen finns men som inte passar in i den snäva politiskt korrekta kostymen eller kjolen.
Vad kan man säga om allt detta? Hela det svenska utredningsväsendet och en stor del av myndighetsutövningen har i Sverige vridits i en totalt verklighetsfrånvänd riktning. Jag har sex barn och där alla genomgått eller fortfarande genomgår grundskolan. Flera av barnen har dessutom gått i utländska motsvarigheter och kan jämföra. De utländska skolorna har i sanning varit internationella med elevunderlag från många kulturer.
Såvitt jag kunnat bedöma är ett stort problem i den svenska grundskolan just att man inte koncentrerar sig på ämnena i sig utan var helst det öppnar sig en möjlighet smyger in den politiskt korrekta sörjan som inte har med ämnena att göra. Dessutom är lärarnas befogenheter och resurser otillräckliga och mycket tid får ägnas åt att med silkesvantar försöka göra skolmiljön uthärdlig. Det behövs en kraftsamling och koncentration på ämneskunskaper, disciplin och drägliga förhållanden för de elever som önskar studera och inte mer flum om globala orättvisor, miljöfrågor, kulturnivellering, solidaritet etc. problemet för den svenska skolan är inte i första hand att man eventuellt inte lyckas skapa fullfjättrade vänsterliberala världsförbättrare. Problemen ligger på en mycket simplare nivå.
Men, är inte demokrati, rättvisa och jämlikhet viktiga frågor? Jo, men grundskolan måste först och främst se till att eleverna får lära sig läsa, skriva, räkna och något orientera sig om den stora stygga världen. Demokrati och andra styrelseskick bör man läsa om i samhällskunskapen, inte geografin. I dagens flumskola får man vara glad om en liten minoritet av dem som går ut nian har ens ett hum om innebörden av den lagstiftande, den exekutiva och den dömande makten. Tyvärr är det många som går ut grundskolan utan att ens nöjaktigt kunna läsa, skriva eller tala redigt. De elever som kan redogöra för vad en konstitutionell demokrati är kan nog i de flesta avgångsklasser räknas på den ena handens fingrar och därför blir bubblet från representanterna för förtrytelsens skola så utomordentligt världsfrånvänt och bisarrt.
Man måste åter igen konstatera att Sverige politiska överklass och den helt dominerande vänstern inom myndighets- och utredningsväsendet nästan enbart håller på med världsfrånvända, helt onödiga och icke av någon efterfrågade spörsmål, långt, långt ifrån den verklighet vi ser. Istället för att angripa de grundläggande och uppenbara problemen inom skolan – och som alla upplysta föräldrar är pinsamt medvetna om – så tillåts förtrytelsens företrädare att köra vidare på vägar som är terra incognita för medborgarna. Man ser inte eller vill inte se.
I de internationella grundskolor jag kunnat betrakta har som sagt ofta förekommit fem-sex olika nationaliteter bland eleverna. Det har varit protestanter, judar, katoliker, muhammedaner, ortodoxa, buddhister med mera. Här har lärarkvaliteten varit hög och lärarna har givits stora befogenheter. Ingen åtskillnad görs mellan elever från olika kulturkretsar. För mobbing finns ingen tolerans. Om inte omedelbar rättelse sker efter ett obligatoriskt samtal mellan föräldrarna, läraren och eleven så åker man ut. Att angripa eller missfirma en lärare innebär omedelbar relegering. Något sådant sunt förnuft förekommer inte i Sverige.
När eleverna går ut de internationella grundskolor jag mött så har de flesta en övergripande uppfattning om; världens historia från antiken och framåt, de stora religionerna, olika styrelseskick samt om hur världen ser ut rent geografiskt. Man kommer tidigt i kontakt med upplysningstidens Europa och dess föregångsmän som Voltaire, Montesqiue med flera. Man börjar tidigt sin resa på den upplysta, realistiska och kultiverade banan. De flesta ungdomar tycker om allt detta, men det kräver kunniga lärare och ordning och reda.
Självklart blir det en koncentration på Europa. Vi lever i Europa och har formats av Europas historia med alla de influenser som självklart även Europa blivit påverkat av under årens lopp.
Björklund försöker så gott han kan reformera skolan men möter naturligtvis motstånd från den kompakta myndighetsbyråkrati som genomsyras av världsfrånvänd och vänsterinriktad politisk korrekthet. KD försöker trevande med sin familjepolitik och sina kristna värderingar men det har gått trögt, det måste man säga. Men vad gör moderaterna? Det förefaller som om de är så rädda om att konservera sin valseger att de inte vågar röra sig i någon riktning, inte ta några initiativ inom det av vänstern och media skickligt minerade område som heter politiskt korrekt.
Medborgarna ser allt detta – eller känner åtminstone på sig – och det öppnas då ett stort fält för SD att invadera. Dock anser jag att SD måste bredda sig och ta upp några andra viktiga områden vid sidan av invandringen, integrationen, de äldre och brottsligheten, nämligen den infiltrerade myndighetsutövningen och då inte minst miljöbyråkratin som är minst lika minerad som SD hittillsvarande huvudfråga.
Gud give att det kan åstadkommas en radikal förändring. Annars går det med fortsatt fart mot ättestupan.
Olof G.
*GIA DESTOUNI
professor i hydrologi, Stockholms universitet
GUNNEL FORSBERG
professor i kulturgeografi med inriktning på samhällsplanering, Stockholms universitet
ANDERS FRIDFELDT
huvudområdesansvarig geografi Stockholms universitet, kursplaneförfattare geografi
ANNICA GRUNDSTRÖM
ordförande Geografilärarnas Riksförening
ULF HELLDÉN
professor i naturgeografi, Lunds universitet
KARIN HOLMGREN
professor i naturgeografi, Stockholms universitet, ledamot av Skolverkets inre referensgrupp
JOHAN KUYLENSTIERNA
Centre Director, Stockholm Environment Institute, adjungerad professor i internationella vattenfrågor
LENA MOLIN
lektor, Institutionen för didaktik, Uppsala universitet, kursplaneförfattare geografi
GUNHILD ROSQVIST
professor i geografi, Stockholms universitet, ordförande för SSAG
LENNART OLSSON
professor, föreståndare för Lund University Centre for Sustainability Studies, ordförande i Nationalkommittén för Geografi vid Kungliga Vetenskapsakademien.
LISA SJÖSTRÖM
lärare Färila, kursplaneförfattare geografi
ARJEN STROEVEN
professor i naturgeografi, Stockholms universitet
TOMAS TORBJÖRNSSON
lärare Bengtsfors och forskarskolan i geografi Uppsala, kursplaneförfattare geografi
MATS WIDGREN
professor i kulturgeografi, Stockholms universitet
JAN ÖHMAN
professor, Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet. Ledamot av Skolverkets inre referensgrupp.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
