LÄSARBIDRAG Enligt den smutsiga politiska fasaden i Sverige existerar ingen annan uppfattning i landet än den som fastställts av det politiskt korrekta etablissemanget. Den självutnämnde härföraren heter Fredrik Reinfeldt som på senare tid villkorslöst och offentligt sanktionerar våld, förtal och ren hatpropaganda i korståget mot oppositionen i landet. Desperationen känner inga gränser. Oppositionen heter förstås Sverigedemokraterna, vilka Reinfeldt enligt egen utsago inte vill ta i ens med tång. Jo visst, så intellektuellt uttrycker sig Sveriges statsminister om demokratiskt valda politiska kollegor!
Den officiella tolkningen av det socialpolitiska läget i Sverige är en omsorgsfullt konstruerad lögn som fullständigt saknar förankring i verkligheten. Skrämmande falsk och som därmed är en totalt förvrängd och groteskt förljugen bild av det svenska samhällsklimatet. Det är denna bluff som dagligen kanaliseras ut via tidskrifter, politiska magasin, dagspress, radio och TV. Den lyckligt leende mångkulturen! Det är denna fejkade bild som politikerna vill att vi skall ta till oss!
Detta hänsynslösa bedrägeri tjänar två syften. Dels att undvika exponeringen av politikernas katastrofala misslyckande, dels att helt enkelt föra folket bakom ljuset så man inte får reda på hur det verkligen förhåller sig. Det mångkulturella experimentet som gick överstyr. Sanningen hotar nämligen både politikernas och medias existens i Sverige. Man slåss för sin överlevnad, och i denna oerhört smutsiga kamp är allt tillåtet. Pungsparkar och slag under bältet har för länge sedan försatt regelverket ur spel. Situationen är tämligen akut!
Svensk media har för länge sedan övergivit sin redaktionella uppgift: Bevaka makten, rapportera om vad som faktiskt sker i vårt samhälle samt upplysa folket om den politiska sanningen. I stället har man låtit prostituera sig på pengar och makt, ingått en symbios med den politiska sfären och fungerar i dag bara som lydiga instrument och politiskt korrekta ekon! Detta medan ägarstrukturerna bakom svensk media i tilltagande omfattning centraliserats och koncentrerats till allt färre medieföretag. Med andra ord, en olycklig utveckling.
Ansvariga utgivare, ledarskribenter och chefredaktörer frotterar sig och smörjer kråset tillsammans med politiker i maktens korridorer. Ja, vi snackar alltså om ren korruption. Och detta gäller från minsta landsortstidning till rikstäckande press. Den dag detta blir allmänt känt kommer man att förlora resten av det lilla förtroendekapital som media har kvar. Och allt är slut. Finito!
Presstödet från staten har blivit till judaspengar. Media har med andra ord förrått det svenska folket! Pressens så kallade demokratiska forum, som i utvecklade demokratier med tryckfrihet är öppna för allmänhetens pennor, är i Sverige stängda och ordentligt reglade från insidan. Reserverade för professionella (pålitliga!) debattörer och opinionsbildare. Avvikande åsikter, och av etablissemanget icke godkända skribenter, censureras, blockeras och refuseras effektivt av oseriösa och korrupta redaktörer och tigs ihjäl medan kritikerna hånas och betraktas som illitterata och mentalt störda. Efter den primitiva devisen "talar man inte om det, finns det inte heller"!
Den förljugna bilden som omsorgsfullt vårdas och hålls vid liv gäller förstås den totalhavererade invandringspolitiken – vars appendix stavas socialpolitiskt kaos. Den kollapsade integrationen och påföljande accelererande brottslighet har sedan länge varit strängt förbjudet att kritisera. Eller nämna med ens en spaltmillimeter. Och ännu mindre kläs i negativa ord i etermedia! Svenskar som fortfarande tror på massmedia (press, radio och TV), vars huvuduppgift har blivit att mörka och förneka konsekvenserna av det ekonomiska och socialpolitiska fiaskot, kommer förr eller senare att vakna upp till vad som påminner om en mycket obehaglig mardröm. Dessvärre kan det då vara för sent…
Allt fler börjar dock vakna upp ur slummern, och ser sig yrvaket omkring… medan man i allt större utsträckning upptäcker att det inte står riktigt rätt till. Inte minst social media, i likhet med Politiskt Inkorrekt, har i accelererande omfattning börjat "läcka" information från verklighetens Sverige. Och det är sannerligen ingen vacker tavla som målas upp! Den bild som politiker och media länge försökt trycka i oss tycks ha hämtats från en helt annan planet! Det är denna ångestfyllda verklighet som politiker, med medias hjälp, till varje pris vill dölja för landets befolkning.
Av precis samma orsak vill man naturligtvis ha bort SD; för första gången har 7-klöverns exempellösa svammel i Sveriges riksdag offentligt ifrågasatts. Medan man samtidigt serveras frågor som aldrig någonsin tidigare uttalats i Sveriges politiska historia! Och vi hör från riksdagens plenisal de pinsamma försöken att bemöta argument och frågeställningar från SD, den ena standardiserade, värdelösa och meningslösa floskeln efter den andra ekar tomt mellan bänkarna. En efter en avslöjar medlemmar ur 7-klövern sin ojämförbara inkompetens inför öppen ridå.
Föreställningen urartar i ett genant rapande… Dessa folkvalda – med "ansvar" för folket och landet – skulle naturligtvis omedelbart förpassas ut ur salen, bakvägen, och aldrig någonsin mer medges sätta sin fot innanför dörren! Den politiska föreningen för inbördes beundran har för första gången offentligt ifrågasatts. Tack och lov – tack vare Sverigedemokraterna! Det skulle låta och se ut precis samma om vi fria skribenter, som inte accepterar etablissemangets lögner, medgavs tillträde till den svenska pressens demokratiska och fria forum. Det vill säga debatt- och insändarsidor. Men dörren dit är stängd!
Anledningen är enkel. Man skulle offentligt aldrig våga föra någon debatt eller diskussion om det socialpolitiska läget i Sverige. Underförstått den havererade invandringspolitiken. Samtidigt kunde detta få läsarna att börja utveckla självständiga tankar. Och det vore naturligtvis en katastrof – för pressen! På klassiskt manér gömmer man sig istället bakom "pressetiska regler", förbud och traditionell censur. I Sverige medges vi inte diskutera vår gemensamma vardag, eller våra barns framtid!
Redaktionella dödgrävare som exempelvis Jan Helin (Aftonbladet), Thomas Mattsson (Expressen), Viveka Hedbjörk (Hallandsposten), Anders Svensson (Hallands Nyheter) med flera bidrar på ett utomordentligt sätt till att underminera och fullständigt urholka förtroendet för korrupt svensk media. Man gräver sin egen grav…
Christer Johansson
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
