KATASTROF För bara några dagar sedan antogs en reviderad svensk grundlag där man bland annat lagfäste att Sverige är ett mångkulturellt land och att vi skall vara medlemmar i EU. Gammelmedias bevakning av den närmast obefintliga debatten som föregick beslutet var ett skämt jämfört med allt annat slask man dagligen producerar, och det var väl tämligen symtomatiskt att Aftonbladet, en av de ledande skitspridarna bland många, hade ordet “Grattis” i vrålande skrift efter att man konstaterat att den Sverigehatande samfälligheten än en gång hade blåst det svenska folket.
Just att i grundlagen skriva in att vi skall vara en av medlemsstaterna i EU ger en om möjligt ännu mer påtaglig skitsmak i munnen efter att man konstaterar faktumet att idag försvinner, genom ett EU-beslut, den svenska yttrandefriheten som vi i lite olika former har haft i nästan 250 år. Jag citerar från Wikipedia:
Den svenska yttrandefriheten är en del av de positiva opinionsfriheterna, som i sin tur är en del av de medborgerliga fri- och rättigheterna. De positiva opinionsfriheterna syftar till att främja ett fritt meningsutbyte och därmed främja demokratin. Yttrandefriheten omfattar en rätt för varje medborgare Sverige att uttrycka sig i tal, skrift eller bild eller på annat sätt, som det uttrycks i regeringsformen. Myndigheter får inte i förväg pröva (censurera) om uttalandena är lämpliga eller bestraffa medborgare enbart för att de ogillar vissa uttalanden. Ett undantag är filmcensur, som är tillåten. Även utlänningar som befinner sig i Sverige har yttrandefrihet i samma utsträckning som svenska medborgare.
Vissa delar av yttrandefriheten har ett starkare skydd än övrig yttrandefrihet. Det är de yttranden som framförs via ett medium som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, eller tryckfrihetsförordningen, TF, det vill säga tryckta skrifter, radioprogram, TV-sändningar, video/dvd, tekniska upptagningar med mera. Vissa webbsidor omfattas av detta skydd, men majoriteten gör det inte. Fotokopierade och stencilerade texter omfattas inte av detta starkare yttrandefrihetsskydd, om de inte har utgivningsbevis eller angiven utgivare.
Uttalanden som om fattas av YGL eller TF omfattas också av ett källskydd och ett efterforskningsförbud. Det innebär att en journalist eller en redaktör inte får avslöja sin källa utan dennes vilja och att en myndighet inte får försöka efterforska källan till en viss uppgift. Uttalanden som framförs direkt och muntligt har alltså inte skydd i YGL eller TF, utan enbart det skydd som uttrycks i regeringsformen. Många enklare fotokopierade texter, vykort och reklamtryck faller också utanför det starkare yttrandefrihetsskyddet i YGL och TF.
Idag, den 28 november 2010, är alltså sista genomförandedagen för en ny EU-gemensam lag som kallas “Rambeslut om bekämpning av rasism och främlingsfientlighet” som i sin tur bygger på EU:s rättsakt “Rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former och uttryck för rasism och främlingsfientlighet med hjälp av straffrättslig lagstiftning.”
Enligt denna nya lag skall det hädanefter vara förbjudet och belagt med “effektiva, proportionella och avskräckande påföljder som minst uppgår till mellan ett och tre års fängelse ” att göra sig “skyldig” till:
- Offentlig uppmaning till våld eller hat som är riktad mot en grupp av personer eller en medlem av en sådan grupp, grundad på ras, hudfärg, härkomst, religion eller övertygelse, etniskt eller nationellt ursprung.
- Offentlig spridning eller distribution av skrifter, bilder eller annat material som innehåller uttryck för rasism eller främlingsfientlighet.
- Offentligt urskuldande, förnekande eller flagrant förringande av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser enligt definitionen i stadgan för Internationella brottmålsdomstolen (artiklarna 6, 7 och 8) och brott som definieras i artikel 6 i Internationella militärtribunalens stadga, om gärningen begås på ett sådant sätt att den är ägnad att uppmana till våld eller hat gentemot en sådan grupp eller en medlem av en sådan grupp.
Vad som är extremt störande för oss i Sverige är formuleringarna om “uttryck för rasism eller främlingsfientlighet”. I vårt land är man ju per gängse definition rasist och främlingsfientlig så fort man uttrycker den minsta kritik mot den samhällsomstörtande och destruktiva massinvandringen som vi har plågats under de senaste trettio åren.
Om man dessutom väver in kritik mot den kvinnoförtryckande och våldsförhärligande ideologin islam så är man ju närmast predestinerad att ställas inför domstol för att man använder sig av den lagstadgade rätten att uttrycka en åsikt. För vilka är det som, med benägen hjälp av svensk idiotmedia, tillskansat sig rätten till tolkningsföreträde? Jo, samma landsförrädare till politiker som ändrar grundlagar för att kväsa motstånd mot det misslyckade mångkulturexperimentet och dessutom ratificierar EU-lagar som tillåter fängslande av motståndare till samma experiment.
Den ibland briljante Sakine Madon har i Expressen skrivit en ledare med titeln “Slå vakt om vår yttrandefrihet”. Om än i senaste laget så är Sakine dock mycket tydlig med att de förändringar som beskrivs ovan är något som i förlängningen klart hotar den yttrandefrihet som vi i Sverige under nästan 250 år tagit för given.
Till yttermera visso pekar Sakine också på att det bland de riksdagsledamöter som röstat ja på exempelvis frågan om det skall vara brottsligt att förneka Förintelsen så framgår det ju tydligt att dessa högavlönade yrkeslögnare inte hade en aning om vad man röstade på då frågan ställdes.
När jag för tre år sedan frågade svenska EU-parlamentariker om de hade röstat för eller emot att man inte ska få förneka Förintelsen och andra folkmord blev svaren diffusa. Något i stil med “röstade ja förstås, vi har väl en sådan lag även i Sverige?” sa Lars Wolin (KD). “Jag hoppas jag röstade emot men vet inte säkert”, sa bland andra vänsterpartisten Jens Holm.
Man får hoppas att nuvarande besättning parlamentariker tar sitt morgonkaffe i tid. I FN har en framträdande linje, sedan debaclet kring Muhammedkarikatyrerna, varit att människor inte ska få håna eller kritisera religioner. Religionskritik blandas ihop med rasism och hux flux suddas gränserna ut.
I EU röstade parlamentet för att människor inte ska få förneka massmord i historien ostraffat. I stället för att protestera har den svenska regeringen gömt sig bakom formuleringar om att EU-beslutet inte är tvingande. Men om man inte ens tar strid för yttrandefriheten på pappret, hur ska man då göra det när det verkligen stormar? När nästa karikatyrkris kommer eller när fler homofoba pastorer predikar?
Sakine passar också på att i sammanhanget ge en känga åt den fullkomligt idiotiska lagen om hets mot folkgrupp.
Att vi har lagen hets mot folkgrupp – som förbjuder missaktning – är illa nog. Viljan att skydda utsatta är det förstås inget fel på, men lagen är svårhanterlig i en demokrati. Det finns för det första andra, bättre utformade, lagar mot hot och ofredande, våldsbrott, ärekränkning, skadegörelse och så vidare. Även indirekta hot och uppvigling, mycket av det vi tolkar som “hets”, kan och bör vara straffbart.
För det behövs ingen luddig lag med en problematisk definition av grupper som ska skyddas. Den som exempelvis uttalar sig fördomsfullt om handikappade eller kvinnor – grupper som knappast ses som ickediskriminerade – har ryggen fri.
Ja, gott folk, med detta för handen finns det ju liksom ingen anledning att säga som Barbara K. MacDonald sade till sin partner och make Pat MacDonald från bandet Timbuk3: “The future is looking so bright, we’ll have to wear sunglasses!”
Gustaf Janson
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
