PLADDER Expressens läsare har varit tämligen förskonade från
Ann-Charlotte Marteus verklighetsfrånvända pladder den senaste tiden, men i dag gör hon en stark comeback med ett alster som toppar det mesta hon välsignat oss med under de senaste åren. Jo, det är synd om invandrarna igen och svenskarna är dumma – så klart.
I onsdags rapporterades det att var tredje ung invandrare är arbetslös, vilket i Marteus rödvinsindränkta värld naturligtvis bara kan bero på en sak – diskriminering.
Att Sverige sedan ställer noll krav på de vi låter bosätta sig här, i stark kontrast till resten av världen – exempelvis Kanada som ofta framhålls som ett exempel på lyckad integration, är en aspekt som inte finns i det marteuska universumet.
Detta är dessutom något som kostar det svenska samhället omkring 34 miljarder (källa) årligen, utöver alla de andra miljarderna travestin till invandringspolitik Sverige för.
Men beror det verkligen enbart på ”diskriminering” eller brist på utbildning? Läs PI:s tidigare analys av detta påstående här.
Varför är läget så illa? ”Det är naturligtvis en känslig fråga”, viskar VA milt, innan man kommer till saken: svenska företag sållar bort invandrare. De uppskattar inte mångfald. De litar inte på utländska utbildningar. Många kallar inte ens människor med ”fel” namn till anställningsintervju.
På ren svenska: Invandrare diskrimineras.
Vad ska vi då göra åt detta? Ja, en sak är säker: så länge vi inte talar om diskrimineringen, lär inga attityder förändras och inga smarta idéer födas. Vi måste tala om det. Politiker, i synnerhet, måste tala om det. Bilda opinion. Alliansen är ju Företags-Sveriges regering. Tala då till Företags-Sverige. Förklara att landet skulle bli 24 miljarder rikare om vi nådde upp till mediansysselsättningen för invandrare inom OECD. Förklara att mångfald skapar kreativitet, att det är korkat och pinsamt provinsiellt att tro att Sverige är det enda land som kan ge en människa bra utbildning och användbara erfarenheter.
Här behövs en medvetandehöjning, precis som när det gällde kvinnokampen. Företagare i gemen är ju inte halvrubbade sverigedemokrater.
Uppenbarligen finns det ren fördomsfullhet, men ofta handlar det nog om att folk är vanedjur, bekväma, rädda för förändring.
Nya tankemönster måste skapas – och nya normer, som gör att företag som inte är mångfaldskompetenta börjar framstå som lätt enfaldiga. Och naturligtvis måste det offentliga, där politiker är arbetsgivare, gå före. Men Veckans Affärer upplyser om att det exempelvis bara finns EN person i EN koncernledning, med utländska rötter, inom statens 20 största bolag.Vad vi definitivt inte kan förgifta Sverige med, är en integrationsdebatt som uteslutande handlar om invandrares bristande färdigheter, medan beteendet hos dem som anställer, aldrig problematiseras. En så halvblind debatt leder rimligen till fel, eller åtminstone bristfälliga, åtgärder.
Och den göder intrycket att invandrare är Ett Problem som har invaderat ett upplyst och rationellt Sverige.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
