FINLAND/KANADA Den kanadensiska professorn Howard Duncan är på besök i Finland och har talat invandringspolitik. Nyligen kunde vi rapportera om hur Duncan använde Sverige som ett exempel för en misslyckad invandringspolitik (läs mer). I dag publiceras en mer utförlig intervju i Hufvudstadsbladet, och åter igen kommer Sverige på tal.
– När man gör invandrarna till välgörenhetsobjekt så nedvärderar man deras förmåga att bidra till samhället. De kanske inte ens får arbeta, säger professor Howard Duncan från universitetet i Ontario i Kanada.
– Som välgörenhetsmottagare kommer invandrarna att belasta den offentliga ekonomin och välfärdssystemet utan att kunna betala tillbaka speciellt mycket, om något. Det kommer en punkt då folk får nog och börjar ogilla både systemet och invandrarna. Systemet förlorar sin trovärdighet.
Något som redan hänt i Sverige, menar Duncan.
– Det finns en lärdom för Finland i det här: om man baserar den finländska invandringspolitiken på moral så alienerar man i längden de finländska skattebetalarna. Det vore ett misstag, säger Duncan som häromdagen föreläste i Åbo.
En annan invändning mot det moraliska resonemanget är också att det är en mänsklig rättighet att få lämna sitt land men inte att få invandra i något visst annat land. I stället framhåller Duncan den kanadensiska modellen som ett exempel, där de sedan sent 1960-tal aktivt försökt både locka och välja invandrare som kan bidra till näringslivet.
– Huvudfrågan som vi ställer en invandrare är inte om han eller hon är en trevlig person som kanadensarna kommer att gilla, en som har rätt kultur, religion eller hudfärg, utan vad invandraren har att ge landet, vilket mänskligt kapital han eller hon tillför oss.
– Mest är det fråga om utbildningsnivå och arbetserfarenhet, men också i någon mån om ålder, för vi tänker också på befolkningens åldersstruktur.
Precis som i Sverige numera är mångkulturalismen inskriven i Kanadas grundlag.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
