VAPENLEVERANTÖR Armeniern Paul Mardirossian, född 1968, kom från Beirut till Sverige som fyraåring. Och inte helt oväntat blev han grovt kriminell. 1995 dömdes Paul Mardirossian till fyra års fängelse för narkotikabrott. Han frigavs villkorligt 1997.
Sedan gick han in i krogbranshen 1999 när han öppnade Beirut Café på Östermalm. Sedan startade han Il Conte på Grevgatan i Stockholm med Emilio Ingrosso. Där tömde man bolaget strax före konkursen. Il Conte länsades på 1,5 miljoner kronor. I början av 2006 åtalades de båda männen för grovt bokföringsbrott och grovt försvårande av skattekontroll. Männen startade även restaurang Pascha som låg vägg i vägg med kursade Il Conte. På pappret var Paul Mardirossian bara en anställd, allt för att inte riskera sprittillstånden.
Hans grovt kriminella umgänge finns dokumenterat av polisen under spaning. Gäst på ”Gudfadern” Milan Sevos bröllop, Tjock-Steffe från Uppsalaligan, HA:s Thomas Möller med flera. Han har även mycket goda kontakter i Östeuropa och Balkan när det gäller vapensmuggling.
Nu ligger han mycket illa till
Från krogvärlden till vapenleverantör. I en mycket avancerad fälla, arrangerad av amerikanska DEA-agenter, påstod han sig kunna leverera vapen till FARC-gerillan. En DEA-agent utgav sig för att representera gerillan och han vill ha både prislista. Betalningen skulle ske med kokain.
Paul Mardirossian svalde betet. Under mer än ett års tid pågick operationen och april levererade han ett granatgevär, en AK-47:a, en kalasjnikov till en agent i Köpenhamn. Även danska PET, säkerhetspolisen, var med i kulisserna i Danmark. Den 29 april greps han av Panamas polis när han skulle borda ett plan till Stockholm.
Han utlämnades i fredags till USA och står nu åtalad på sex punkter.
The Indictment charges MARDIROSSIAN with the following six counts:
- Conspiracy to engage in narco-terrorism;
- Conspiracy to provide material support to a foreign terrorist organization;
- Attempting to provide material support to a foreign terrorist organization;
- Possessing, carrying, or using a firearm in furtherance of a drug trafficking crime and a crime of violence;
- Attempting to import five kilograms or more of cocaine into the United States; and,
- Money laundering.
The maximum and, in some cases, minimum penalties for these offenses are as follows:
- Count One –- life in prison, with a mandatory minimum term of 20 years in prison;
- Counts Two and Three –- 15 years in prison;
- Count Four –- life in prison, with a mandatory minimum term of 30 years in prison, consecutive to any other term imposed;
- Count Five –- life in prison, with a mandatory minimum term of 10 years in prison; and,
- Count Six -– 20 years in prison.
7 FEBRUARI 2010 Barcelona
Paul "The stallion"* Mardirossian har sitt första möte med den DEA-agent som utger sig för att vara representant för Farc-gerillan. Agenten uppger att organisationen vill köpa vapen och betala med kokain. Mardirossian vill ha en lista på mängd och typ av vapen. (*"Hingsten", DEA:s täcknamn på Mardirossian)10 FEBRUARI 2010
Agenten skickar ett mejl med en specificerad lista på vapen. Dagen efter får han svar med en prislista. En AK-47, kalasjnikov, kostar 12 000 kronor, ett raketgevär 25 000 kronor.26 MAJ 2010 Panama city
Paul Mardirossian överlämnar en skottsäker väst till agenten.28 JULI 2010 Köpenhamn
Nytt möte. Den här gången är även en av Mardirossians medhjälpare med.28 SEPTEMBER 2010 Madrid
DEA-agenten och Paul Mardirossian diskuterar hur affären framskrider.17 JANUARI 2011 Panama city
En ny DEA-agent introduceras som en medlem ur Farc-gerillan med mycket hög rang. Mardirossian informeras om att vapnen ska användas till en attack mot en amerikansk militärbas. Han svarar att allt är klart för leverans sedan flera månader.21 MARS 2011
Paul Mardirossian för över 125 000 kronor från Sverige till ett konto i New York. Pengar som ska användas till betalning för att skeppa kokainet till USA.7 APRIL 2011 Köpenhamn
Paul Mardirossian för över 125 000 kronor från Sverige till ett konto i New York. Pengar som ska användas till betalning för att skeppa kokainet till USA.29 APRIL 2011 Panama city
DEA:s operation slutförs. Paul Mardirossian grips när han är på väg att borda ett flygplan till Stockholm.6 MAJ 2011 New York
Mardirossian överförs till New York.
Övriga Media
Intervju med snillet
Jan Guillou intervjuade honom 1996.
”Jag ville ha allt som svenskarna kunde ha. Genast.”
”Han kom till Sverige från Beirut när han var fyra år gammal och bodde i Rinkeby tills han var 18 år gammal. Men det finns inte ett enda tonfall av hemspråk eller invandrarsvenska i hans sätt att tala. Tvärtom låter han som om han snarare kom från Lidingö än från Rinkeby, den sortens övre medelklass-svenska som blandats med innefolkets jargong i Stockholm, typ. Dessutom flyttade han ju från Rinkeby till Östermalm och jag tar för givet att det var ett mycket medvetet val. Paul hade redan som 18-åring gott om pengar. Men även om han vill understryka att han faktiskt sysslat med en del lagliga affärer, också, så byggde hans ekonomi sen 14-årsåldern på brott.
Säg mej en sak, Paul. Du är armenier, jag vet till och med från vilket kvarter i Beirut du måste ha kommit. Och där, i Bush Hamoud, begår man inte brott. Du har alltså skämt ut din familj?
-Ja, det är mycket sant. Vi är 70 personer i släkten här i Sverige, jag är den ende som skämt ut mig så här. Det är bland annat därför jag ställer upp på den här intervjun, jag vill visa att jag menar allvar med att börja ett nytt liv.
Finns det inte armeniska grönsaksstånd i Rinkeby?
-Jodå! (skratt) Jag har stått i dom där grönsaksstånden. Också.
Men?
-Men redan i 13-årsåldern började jag begå brott, började röka hasch, sen dessutom andra droger. Det var för dyrt för en lön som grönsaksexpedit.
Jo men i stället skämde du ut dej och din familj.
-Jo visserligen. Men jag såg det inte så när jag var så där ung. Jag ville leva livet, jag ville ha allt, framför allt ville jag ha allt det som invandrare inte kunde få. Jag hade stammiskort på Alexandras nattklubb när jag var 15 år, när jag var 18 och flyttade till Östermalm kände jag mej naken om jag hade mindre än 5000 kronor i kontanter när jag skulle gå ut en kväll.
Är dom där stökiga nattöppna syltorna verkligen så lockande?
-Vi ser nog lite olika på den saken, typ. Du är kändis, för dej är det inget extra att komma in på Caféet eller Sture. För mej var det en helt annan sak, det var bekräftelsen på att jag var någon, att ha kommit nånstans.
Det där är ju bara en illusion. Vadå vara någon för att man kan tratta i sig starköl klockan fem på morgonen?
-Idag kan jag väl hålla med dej. Men när jag var 18 år var det där viktigt, mina föräldrar klagade att jag borde ha fötts i en rikemansfamilj eftersom jag betedde mig så. Jag ville ha allt som svenskarna kunde ha. Genast.
Låter åtminstone inte som om du haft besvär med dörrvakterna.
-Nej, verkligen inte. Jag känner dom flesta av dom, jag var stammis på dom ställen jag gick. Dörrvaktsproblemet gäller andra ungdomar, dom som kommer in från Rinkeby och knappt vet vilket ställe dom ska försöka ta sig in på.
Hur kan det komma sej att du fick vara ute på banan så länge innan du åkte in?
-En mycket intressant fråga. Men jag sysslade med brott i över tio år utan att det hände något. Det var som om man var ”för smart” eller nästan osårbar. Det gick ju så långt att jag kunde börja med lagliga affärer också, innan jag till slut åkte fast.
Och då blev det 4 år direkt. Slutsats?
-En slutsats är att det kanske var bra att det dröjde så länge innan jag åkte fast och att det blev några år. Hade jag åkt in för något mindre brott när jag var typ 18 år så hade jag kanske inte tagit det på allvar, bara som en väntetid för att komma ut och fortsätta med brott.
Men nu är du fylld av dygdiga föresatser?
-Ja, men det är inget att ironisera om. Jag har valt ett drogfritt fängelse, jag har lagt av med droger, jag tränar mycket, jag läser och skriver. Jag ska bevisa , mest för min familj, att man kan lyckas på ett sånt sätt att dom kan bli stolta över mej, inte skämmas för mej.
Marsch tillbaks till grönsaksståndet?
-Inte i första taget. Jag har bostad, jag har en del sparade pengar, jag skriver på en film. Jag har ju som sagt gjort lagliga affärer också, typ.
Uppfattar du dej egentligen som svartskalle?
-Både och. Om nån liten skinskalle skrek svartskalle åt mej skulle jag bara skratta åt saken, dom är ju bara små idioter. Men om en snygg medelålders svensk kvinna kom till mig för att be mig lämna hennes dotter vara ifred så skulle jag bli djupt sårad. Jag känner samhörighet både med svartskallar och svenskar, dom flesta av mina vänner är numera faktiskt svenskar, alltifrån bankdirektörer och finansmän till…ja, dörrvakter, typ.
Finansmän högst på den sociala skalan och dörrvakter lägst?
-Jag tror inte du skulle göra en annorlunda bedömning.
Det beror på vad det var för finansmän. Såna som man kan se på Café Opera klockan tre på morgonen är väl knappast ljusets riddarvakter.
-Det är din bedömning.
Och nu till något helt annat. Är du rädd för skinnskallarna?
-Naturligtvis inte. Dom är idioter, vi umgås inte i samma kretsar.
Men om du träffar ett gäng på tunnelbanan?-Jag åker visserligen inte tunnelbana, men jag förstår vad du menar. Nej, skinnskallarna är bara små idioter. Men dom får ju sina idéer någonstans ifrån, faran finns där bakom dom. Vem utnyttjar dom och vem vill använda sig av dom? Men mot mej eller såna som jag är dom inget hot, bara mot ensamma flyktingfamiljer på landet. Dom är ju fega också.
Men om dom gav sig på din familj, din mor eller syster eller din kusin?
-Då skulle jag döda dom. Vi armenier håller ihop.
Då skulle du döda dom, trots alla löften om laglydigt liv?
-Det finns lagar och lagar. Ger dom sig på min familj så dödar jag dom.
På den punkten finns ingen tveksamhet?
-Nej, på den punkten finns ingen tveksamhet. Men därför tror jag inte heller att dom ger sig på min familj.”
Relaterat
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
